En förtjusande bagatell, precis som man önskar sig av Woody Allen: välbeställda människor i snygga tjugotalskläder som med esprit gnabbas i underbara miljöer. Intrigen berättas för oss i snabba, briljanta replikskiften medan personerna rör sig från Berlin till Provence genom sköna trädgårdar och välkomnande salonger med välfyllda drinkvagnar. Det är bara att njuta av kivandet när Stanley (Colin Firth), känd i hela Europa som den kinesiske magikern Wei Ling Woo men i själva verket mycket skeptisk mot allt övernaturligt, försöker avslöja det unga mediet Sophie (Emma Stone) som nästlat sig in i hans väns förmögna familj.
Jag tycker dock att filmen tappar när den sedan zoomar in på enbart Stanley och Sophie och deras verbala dueller, och inte riktigt lyckas föra in romantik i ekvationen. När den försöker bli litet allvarligare och visa verkliga changes of heart tappar den sin tilltalande luftighet - men humorn finns kvar i Stanleys cyniska kommentarer. Jag roar mig också med att leta efter tecken på att någon av de båda - eller kanske båda två? - försöka föra den andra bakom ljuset. Är det det de gör? Eller är det som händer äkta? Det avslöjar jag förstås inte.
Jag hade tyckt ännu mer om filmen om den fortsatt i samma stil som den första kvarten - stiliga människor i vackra kläder går och är witty genom välskötta trädgårdar. Men även när den avviker mot seriositet är den rolig och väldigt underhållande.
3 kommentarer:
Som sagt; en charmig trivialitet (med lite en lite fadd eftersmak i slutet). Vackra 20-30-tals scener.
Håller med om att den fina 20-30-talsestetiken var bland det bästa i filmen. Men jag tycker ändå kritiken varit lite väl njugg. Som jag uppfattar det griper Allen tag i konflikten mellan förnuft och känsla. Eller rent av upplysningens förnuftstro mot postmodernismens nihilism. Men han får ändå in magin på slutet, i romantiken.
Jo, fastän jag inte heller är förtjust i slutet tycker jag att filmen låter en tänka *och* känna igenom konflikten mellan rationella tankar och drömmen om något utanför det. Mycket tänkvärt och något att ta med sig från filmen!
Skicka en kommentar