Låt mig börja med några filmer som var just så bra som jag hade hoppats på: Superman, min gamle favorit, återkom med både styrka, humor och snällhet. The Phoenician Scheme hade allt ett Wes Anderson-fan kan önska sig och litet till. Konklaven var nervpirrande och blev hyperaktuell bara veckor efter premiären. Blitz var en omtumlande berättelse London under andra världskriget ur en pojkes synvinkel. Mountainhead var kanske inte egentligen bra, men tänkvärd. Past Lives kom inte ut i år, men är fortfarande sevärd och ytterst minnesvärd.
Av de nya TV-serierna som kom i år var jag trollbunden av cynismen och uppfinningsrikedomen i Alien: Earth. Murderbot var något annat än böckerna jag läst, men tog essensen och formade den till något eget. Dune: Prophecy byggde vidare på de långa, långa perspektiven i historien, magnifikt även på lilla duken. Jag längtar efter fortsättningar på alla tre serierna. American Primeval var ytterst grym men svår att slita sig från. Noll Stjärnor å sin sida var härligt charmig och inspirerande.
Det finns många serier från tidigare år på min radar, som jag inte haft tillfälle att se direkt när de kommer ut men som visar sig vara så fantastiska som jag hoppats på och ofta ännu bättre. Till dem hör Severance, Silo och Midnight Mass. Documentary Now! är också en höjdarserie, ojämn av förståeliga skäl men med humoristiska toppar som går att återvända till för nya skratt, något som man verkligen kan behöva som motvikt till tyngre nyheter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar