Blitz

Det är George, 9 år, som är huvudperson i filmen Blitz som utspelar sig i London år 1940. Men de många personer som George stöter på under de dagar vi följer honom blir mer än bakgrundsfigurer; under några få scener hinner de få tillräckligt med personlighet för att vi skall kunna fundera på historierna som de själva är huvudpersoner i. Och de händelser som George genomlever under sin väg genom ett bombhärjat London blir inte bara scener att ta sig igenom. Med barnets ögon hinner vi undra och oroa oss för att George aldrig kommer att komma tillbaka hem igen.

Georges mamma Rita satte honom på ett tåg som skulle föra barn från London till säkerheten på landsbygden. Efter en timmes färd hoppade George av tåget och började sitt försök att ta sig hem igen. Men den största utmaningen är inte att det är långt till London och hemmet i Stepney, utan allt som kan hända på vägen. En fara är bomberna som kan falla över staden, en annan är människorna som utnyttjar kaoset och medmänniskors knipor, och båda är lika hemska. Att Georges pappa var svart gör också att pojken är extra utsatt för omgivningens hån eller överdriven vilja att disciplinera. Regissören Steve McQueen har kunnigt tagit tillvara på detaljerna i vad som är otäckt med situationerna, speciellt för ett barn vars värld är upp och ned. Men vi får också se vänliga människor som gör sin plikt och ännu mer för att hålla ordning för de svagaste i en kaosartad tillvaro.

Filmen Blitz är visuellt gripande och skrämmande från början - eldhav, kämpande mannar, lätt stiliserade fallande bomber som tycks ha en obegriplig och ondskefullt levande önskan att vilja slå ned och krossa England. Men därtill visar filmen möjligheten till glädje under svåra omständigheter, ofta i form av musik. Rita och George sjunger gärna hemma vid pianot tillsammans med morfar Gerald, spelad av Paul Weller. En vänlig själ George möter under sin första svåra natt är juridikstudenten Ife, spelad av den begåvade musikern Benjamin Clementine, som ger pojken trygghet och vänlighet genom sång och några viktiga minuters omtanke. I fabriken där Rita arbetar skapar maskinerna, redan innan BBC:s radioorkester kommer dit för ett uppträdande, en rytm och melodi som kvinnorna nästan verkar dansa till när de arbetar runt dem, men självständigt, inte som robotar, fastän maskinmusiken har en ödesdiger underton.

Blitz ger en god känsla för hur bräckligt livet var under bombflygplan som skapade nya ruiner varje natt. Den visar också rädslan och sammanhållningen i skyddsrummen, mindre idealiserat än i många andra filmer från andra världskriget. En hjälteinsats kan ske i skymundan, misslyckas, eller ge en glimt av hopp till en annan människa så att civilisationen består ett tag till.