Ett år som började med ovanligt många intressanta pjäser blev under hösten till ett veritabelt ymnighetshorn av lockande teater som inte verkar sluta skänka upplevelser, ej heller under året som kommer. Vilken glädje! En del veckor har jag fått pussla in två teaterbesök, några har jag tyvärr missat, många är kvar att söka upp, och ännu fler kommer till våren. Och bäst av allt, det är så många av pjäserna som har varit så bra, på olika sätt.
Ett antal enmansföreställningar spelade med verkligheten ur var sina synvinklar. En underhållande monolog (?) med handling och meta-handling som bråkar om uppmärksamheten var den moderna klassikern Den komiska tragedin. Annorlunda, men också med en fot utanför verkligheten, var dramatiseringen av Kafkas apa. Och med en tung fot i realism rörde sig den magnifika Så var det ändå i en sfär utanför tiden. Sven, inte Sven å sin sida lekte med parallella verkligheter och möjliga världar.
Med flera personer på scenen kan man spela upp det surrealistiska ännu mer mot varandra. Det funkade ypperligt i Fem scener Norén, Ural, Republiken Lycka och Hela världens recept - alla underbart absurda och med en mörk humor som lyser genom undergångsstämningen. Men teater kan också berätta helt konkret om verkligheten, som i Omställningen, och i den drömska Sophögen som skapats av verkliga textfragment från över tvåtusen år sedan. Och så kan man få skratta så man tappar andan av smart meta-meta-komedi som i Den girige.
Alla ovanstående pjäser har varit så smart och kunnigt författade, och så skickligt framförda, att jag bara kan önska mig mer av samma under alla år som kommer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar