Fisket har varit Santiagos liv. Hur skulle han kunna ge upp det? Det är oroväckande att han inte har fått någon fångst på åttiofyra dagar. De andra fiskarna har börjat sky honom som otursam. Men havet kallar fortfarande. Santiago gör sig redo och ger sig ut i sin båt. Ensam på havet talar han med sig själv. Om hur han tänker med sina flöten riggade med decennier av erfarenhet. Förbannelsen över vänsterhanden som börjar krampa. Förundran över den enorma fisk som nappar på ett av hans bete, och listen och tålamodet han uppammar för att till slut kunna vinna över fisken. Den stora fisken drar honom under två dygn allt längre ut från hamnen. Santiago talar med fisken, prisar dess magnifika storlek och beklagar att han måste döda den, även medan han tänker ut hur det skall gå till.
På Uppsala Stadsteater ser vi den gamle mannen i sin båt framför det publikhav som den fullsatta salongen utgör. Några andra skådespelare har med litet väl teatralisk och hög volym gestaltat grannar i den inledande scenen hemmavid, men gör bättre ifrån sig som fiskar och fåglar när Santiago är ensam ute på havet. Mats Qviströms trovärdiga, nyanserade spel och stillsamma röst når ut i hela salongen, och gör Den gamle och havet till en minnesvärd upplevelse.
 |
| Foto: Sören Vilks |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar