Årets bästa böcker 2025

Nomineringslistan till Bookerpriset ger mig varje år "a Booker's dozen" (alltså tretton) spännande boktips. I år listades tyvärr ovanligt många jättedåliga böcker, men jag fann också några fantastiska guldkorn, som Kiran Desais The Loneliness av Sonia and Sunny, Flashlight av Susan Choi, The South av Tash Aw och Endling av Maria Reva. Alla de nämnda böckerna handlar om kulturkrockar, men inte mellan två (eller fler) ovetande människor utan förståelse för andra perspektiv, utan tvärtom mellan och inom personer som rör sig mellan skilda sammanhang och lärt sig att väga sin plats i världen beroende på vem de är med och var. 

Den senare boken, Endling, utspelar sig i Ukraina under den första tiden av Rysslands skamliga invasion. Detsamma gör en annan mycket bra bok, Dottern av Tamara Duda. Trots att de tar upp allvarliga ämnen har de en brutal humor som uppenbarligen är en hjälp att överleva i kriget.

Verklighetsflykt behövs dock också, och även om science fiction är ett bra sätt att bearbeta och förstå strömningar i samtiden, så ger genren också chansen att flytta sig till världar helt annorlunda än vår. Det fick jag i första boken av S.A. Coreys nya space opera-serie, The Mercy of Gods, även om omständigheterna är mycket svåra för den spillra av mänskligheten vi följer. En blandning av science fiction och fantasy bjöd den skickliga författaren Ann Leckie på i novellsamlingen Lake of Souls. En ännu mer bisarr blandning av flera genrer finns i Jeff VanderMeers böcker om Ambergris, och jag är glad att jag läste om den första av dem, City of Saints & Madmen. Men framtidsvisioner är ofta dystopier, och en riktigt grym men insiktsfull sådan var 2084. The end of the World av Boualem Sansal, som beskriver människor hårt styrda av en religiös diktatur. 

I boken Sierra Bot av Annie Greer är det visserligen inte en människa som hålls som slav, men hur den människolika roboten behandlas är inte ett gott betyg för hennes ägare, vilket är något att fundera över nu när relationer mellan chatbottar och användare diskuteras. 

Men låt oss sluta litet mer hoppfullt, med en bok som ger riktigt långa perspektiv - Here av Richard McGuire som tecknar en utvald plätt på vår jord under en tidsrymd som sträcker sig från några miljoner år före vår tid till några tusen år efter den. Sedan kan vi i Anjet Daanjes Storkens och pelikanens sång närstudera ett liv från flera synvinklar och inse att ingen riktigt kan känna en annan människa. Så kan vi försöka finna tröst i vår egen obetydlighet och ännu mer tröst i de gemenskaper vi ändå har med andra människor, vare sig de är flyktiga eller djupa.