The Studio

Innan biofilmen börjar brukar man få se en rad animerade logotyper som de flesta gärna velat slippa. Tänker man på vad de står för och har hört filmskaparnas klagan, kan man ifrågasätta några av dem ännu mer - de som i och för sig står för finansieringen, men lägger sig i de konstnärliga visionerna för att klämma fram den största kassakon för det lägsta beloppet. TV-serien The Studio följer några av de där räknenissarna på det fiktiva filmbolaget Continental Studios, med fokus på den nyutnämnde studiochefen Matt Remick. Nyss sade han till seriösa filmtidningar att han ville göra kvalitetsfilm, nu pressas han av sina egna chefer till att skapa sommarens bio-hit på en handling tunn som saft - närmare bestämt Kool-Aid.

Förutom de skickliga skådespelarna i huvudrollerna - Kathryn Hahn och Catherine O'Hara, inte minst! - dyker många andra kända namn upp och spelar sig själva eller en lätt parodi på sig själva. I det briljanta första avsnittet har Matt Remick att balansera mellan studions krav på en ny succé, och chansen att få bidra till Martin Scorseses drömprojekt. 

I de närmast efterföljande avsnitten hastar Remick och hans gäng av assistenter och PR-människor genom filminspelningar med andra namnkunniga regissörer och skådespelare - Sarah Polley, Olivia Wilde, Ron Howard - utan att riktigt nå upp till första avsnittets höjder. En rad av olika, mycket personliga barnsligheter från regissörerna eller Remick själv försätter gång på gång nästan-färdiga filmer i fara. 

Man kan anta att varje katastrof-scen har sin grund i något som faktiskt har hänt i verkligheten, och man kan anta att folk i filmindustrin faktiskt är just så självupptagna och känslomässigt omogna, men i det uppskruvade tempot blir det för mycket fars av det hela. Det är också litet osannolikt att Matt Remick inte klarar av att säga emot divorna han möter - kan man armbåga sig till drömjobbet som studiochef om man har så dåligt självförtroende?

Kvaliteten på serien går upp och ned, och återkommer till de inledande höjderna av smart och svart humor i de avslutande avsnitten. Vi förstår att Matt Remick drömmer sig tillbaka till filmens gyllene era, av den sextiotalsglimrande vinjetten och bakgrundsmusiken som leder in till den imposanta studiokontorsbyggnaden ritad av Frank Lloyd Wright. Kanske får han rum att producera några kvalitetsfilmer under den stora tentpole som är familjefilmen om Kool-Aid? Verklighetens studiochefer har redan gett klartecken åt en andra säsong av The Studio.