Till och med några minuter före utsatt tid börjar det lysa på den stora skärmen på scenen. En kollektiv glädjerysning går genom publiken när vi hör robotrösten utropa "Meine Damen und Herren". De fyra herrarna äntrar scenen och synkront med de dansande siffrorna blippar Numbers igång.
De rena, precisa ljudet i högtalarna korrelerar med Kraftwerks fastlagda spellista och de abstrakta animationerna på den stora skärmen, kända och älskade sedan länge. Att stå utomhus i den ljumma sommarnatten med grönskande träd i ögonvrån ökar den härliga kontrasten till musiken för åhörare som längtar efter att bli ett med maskinvärlden.
I Spacelab ser vi jorden utifrån, från ett tekniskt utrustat rymdskepp som zoomar in på Sverige, Stockholm och förstås platsen vi står på. The Man-Machine bjuder också på det klara och rena blippandet vi önskar, men från och med Autobahn börjar ljudet tyvärr låta burkigt. Det är ändå skönt och meditativt att se den fina animeringen av bilarna som kör till sången som för ett tag låter kaotiskt - bilolycka? - men sedan loopar in i bilkörningen igen.
Efterlängtade hits som The Model, Geiger Counter och Radioactivity följs av flåsandet som inleder Tour de France. Trans-Europe Express väcker som vanligt en blandning av längtan och stolthet över såväl teknikens under och Europas tågnät, som stadskulturen vi kan möta när vi stiger av tåget.
The Robots illustreras inte längre av de stora robotarna vars rörelser tyvärr stannade av under konserten på Skeppsholmen för nio år sedan, men vi kan likväl uppskatta de fyra männen i TRON-dräkter som styr musiken utan synbara rörelser bakom sina podier.
I Planet of Visions tunga beats kommer tack och lov krispigheten i ljudet tillbaka. Det avslutande medleyet av superlåtarna Boing Boom Tschak, Techno Pop och Musique Non Stop mynnar ut i ett hoppfullt upprepat Musique Non Stop som kan eka i våra minnen även när Kraftwerks fantastiska framförande tagit slut för den här gången.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar