Den unge mannen Orlando lever ett privilgerat liv, som välbärgad, drottningens gunstling, vacker och omsvärmad, evigt ung och i händelsernas centrum under ett antal sekel - därtill både som man och senare som kvinna. Liksom så många andra händelser i sitt liv tar han transformeringen till kvinna med ro. Vilken skillnad gjorde egentligen tillståndsövergångarna från oskuld till förförare, från självständig till blint förälskad, från förälskad till grymt sviken, från ädling till den högsta nivån av adlade, från man till kvinna? Jo, den övergång som verkat skaka honom mest var nog när hans hjärta krossades.
Robert Fux rör sig ensam på scenen och berättar sin historia som Orlando. Men hans inlevelsefulla och ändå precisa diktion, och Virginia Woolfs genuint välskrivna text målar upp världar av sinnesförnimmelser och dramatik. Jag kan ofta ha svårt för att ta till mig texter enbart via öronen, men här har jag inga problem att för min inre syn se detsamma som Orlando.
Men från 1600- och 1700-talens detaljrika scener krymper världen när Orlando blir kvinna och snärjs in i alla förväntningar på hur en kvinna skall vara, vilket minskar hennes rörelsefrihet. Det glöder om Orlando/Fux, och jag måste skratta, när han/hon i frustration radar upp alla plottrigheter som 1800-talet drar med sig, för att inte tala om den överallt insipprande fukten!
Som författaren, huvudpersonen och skådespelaren säger: "Orlando hade blivit kvinna - ingen kan förneka detta. Men i alla andra avseenden fortfor han att vara den han varit." Alltså, han förlorade inget när han blev kvinna, för kvinnor är inte mindre människor än män. Inte heller kan kvinnor reduceras till hjälplösa känslovarelser, för Orlandos största känslostorm, ett krossat hjärta, upplevde han under tiden som man. Orlando är berättelsen om en människa.
Länk till Stadsteaterns sida om Orlando
Robert Fux rör sig ensam på scenen och berättar sin historia som Orlando. Men hans inlevelsefulla och ändå precisa diktion, och Virginia Woolfs genuint välskrivna text målar upp världar av sinnesförnimmelser och dramatik. Jag kan ofta ha svårt för att ta till mig texter enbart via öronen, men här har jag inga problem att för min inre syn se detsamma som Orlando.
Men från 1600- och 1700-talens detaljrika scener krymper världen när Orlando blir kvinna och snärjs in i alla förväntningar på hur en kvinna skall vara, vilket minskar hennes rörelsefrihet. Det glöder om Orlando/Fux, och jag måste skratta, när han/hon i frustration radar upp alla plottrigheter som 1800-talet drar med sig, för att inte tala om den överallt insipprande fukten!
Som författaren, huvudpersonen och skådespelaren säger: "Orlando hade blivit kvinna - ingen kan förneka detta. Men i alla andra avseenden fortfor han att vara den han varit." Alltså, han förlorade inget när han blev kvinna, för kvinnor är inte mindre människor än män. Inte heller kan kvinnor reduceras till hjälplösa känslovarelser, för Orlandos största känslostorm, ett krossat hjärta, upplevde han under tiden som man. Orlando är berättelsen om en människa.
Länk till Stadsteaterns sida om Orlando
 |
| Foto: Carl Thorborg |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar