Det går inte att leva bekvämt på jorden längre. För mycket folk, för mycket kriminalitet, för mycket miljöförstöring och sjukdomar. De välbeställda har istället byggt en ny, skön värld och lagt den i omloppsbana runt jorden - Elysium. Av den världen ser vi bara luxuösa villor, rymliga trädgårdar med evig sommar. Och läkande bäddar som botar alla sjukdomar på ett ögonblick. Och en kostymerad regering med en stålhård säkerhetschef, Delacourt (Jodie Foster).
Det råder inte total anarki på jorden. Maktutövningen är till stor del delegerad till androider (snyggt rörliga och skrämmande effektiva) och automatiserade övervakare. En del jordbor hoppas på att kunna göra resan till Elysium, paradiset 19 minuter från den utarmade jordytan. Men de allra flesta blir kvar i slummen med sweatshops och kriminalitet.
Är man så desperat att nå Elysium som Max (Matt Damon) finns det en väg. Människosmugglaren Spider (Wagner Moura) ger honom ett uppdrag med hög risk men möjlig utdelning över förväntan. Det leder till en första lång actionsekvens som är en spänningsfylld, trovärdig blandning mellan högteknologi och råstyrka. Alltför skakig handkamera dock, men den stabiliseras senare, tack och lov.
Mannen som skall kidnappas, Carlyle, spelas mycket väl av William Fichtner, en av mina favoritskådespelare. I sin korta obehagliga roll har han tillräckligt mycket utrymme för att både väcka vår ilska och ge oss chans att rysa med honom när hans farkost skjuts ned. En annan god skådespelare är Sharlto Copley, som följer med regissören Neill Blomkamp från District 9. Här är han en rejält hänsynslös prisjägare som ändå inte bara blir en stereotyp onding. Det är bra att se dem båda göra väl ifrån sig, när en annars superb skådespelerska som Jodie Foster är överdrivet sylvass i replikerna (och ljudspåret släpar efter bilden, till råga på allt).
Det finns mycket köttigt våld i filmen, och ett fåtal riktigt äckliga (men underhållande) scener i motljus av kroppar som sprängs. Men handlingen och actionsekvenserna är väl sammanvävda, så att spänningen är hög nästan hela tiden. Dessutom är framtidsvisionen av ett skräpigt, ihopskruvat samhälle kusligt trovärdig. Precis som District 9 är Elysium en historia med några logiska frågetecken men till största delen tät och mycket intressant.
Det råder inte total anarki på jorden. Maktutövningen är till stor del delegerad till androider (snyggt rörliga och skrämmande effektiva) och automatiserade övervakare. En del jordbor hoppas på att kunna göra resan till Elysium, paradiset 19 minuter från den utarmade jordytan. Men de allra flesta blir kvar i slummen med sweatshops och kriminalitet.
Är man så desperat att nå Elysium som Max (Matt Damon) finns det en väg. Människosmugglaren Spider (Wagner Moura) ger honom ett uppdrag med hög risk men möjlig utdelning över förväntan. Det leder till en första lång actionsekvens som är en spänningsfylld, trovärdig blandning mellan högteknologi och råstyrka. Alltför skakig handkamera dock, men den stabiliseras senare, tack och lov.
Mannen som skall kidnappas, Carlyle, spelas mycket väl av William Fichtner, en av mina favoritskådespelare. I sin korta obehagliga roll har han tillräckligt mycket utrymme för att både väcka vår ilska och ge oss chans att rysa med honom när hans farkost skjuts ned. En annan god skådespelare är Sharlto Copley, som följer med regissören Neill Blomkamp från District 9. Här är han en rejält hänsynslös prisjägare som ändå inte bara blir en stereotyp onding. Det är bra att se dem båda göra väl ifrån sig, när en annars superb skådespelerska som Jodie Foster är överdrivet sylvass i replikerna (och ljudspåret släpar efter bilden, till råga på allt).
Det finns mycket köttigt våld i filmen, och ett fåtal riktigt äckliga (men underhållande) scener i motljus av kroppar som sprängs. Men handlingen och actionsekvenserna är väl sammanvävda, så att spänningen är hög nästan hela tiden. Dessutom är framtidsvisionen av ett skräpigt, ihopskruvat samhälle kusligt trovärdig. Precis som District 9 är Elysium en historia med några logiska frågetecken men till största delen tät och mycket intressant.
2 kommentarer:
Jag gillade den också. Min sambo beklagade sig dock över orealistiska rymdskepp. Det var något med omloppsbanor och sånt. ;)
Säkert finns det saker som inte stämmer! Men man kan ju inte vara för petig. Det var tillräckligt mycket som hängde ihop för att det skulle vara bra, tyckte jag. Jag tänkte på filmen senast häromdagen!
Skicka en kommentar