söndag 18 augusti 2013

Stranger In A Strange Land av Robert A. Heinlein

1961 utkom boken Stranger In A Strange Land, mitt i en begynnande våg av flower power och new age som den både tog emot och gav tillbaka till. Historien om mannen från Mars, inte en fientlig utomjording utan en människa med ett kärleksbudskap, passade in i en rörelse som ville förmedla fri kärlek mellan folk. Ordet grok i boken plockades upp i vokabulären även av andra än science fiction-läsare.

1961 kunde man också fortfarande tänka sig Mars som en levande planet, med en intelligent befolkning och en atmosfär som människor (med litet svårighet) kunde leva i. Robert A. Heinlein berättar inledande i korta ordalag om hur en av expeditionerna till Mars slutade med att hela besättningen dog, förutom en nyfödd pojke som uppfostrades av de ursprungliga och invånarna på Mars.

När Michael Valentine Smith hittas av nästföljande expedition till Mars är han en ung vuxen med en helt annan syn på livet än någon som vuxit upp på vår planet. På Mars är tidsperspektiven längre än på Jorden, och väntan, eftertanke och allvar genomsyrar alla handlingar. Genom sin marsianska uppfostran har Mike också fått en otrolig kroppskontroll; han kan bland annat dra ned sin hjärtfrekvens och ämnesomsättning så att han verkar död. Det är han dock i högsta grad inte, tvärtom är det initialt i detta tillstånd han som bäst kan kontrollera tiden och grocka.

Grocka är nästan omöjligt att översätta från marsianska. Det innefattar att förstå, tänka, känna, uppleva, känna gemenskap; men även om man räknar upp alla liknande människoord så räcker det inte. För att förstå innebörden måste man grocka den... och det förändrar hela ens liv och livsfilosofi.

Jag var litet tveksam till att börja läsa boken, eftersom jag har läst så mycket halvbra science fiction på sistone - halvbra därför att handling och karaktärsskildringar hade brister. De senaste Heinlein-böcker jag läst (Double Star och Have Spacesuit - Will Travel) hade heller inte imponerat på de områdena. Men Stranger In A Strange Land är en riktigt välskriven bok (med hänsyn tagen till tidens kvinnosyn), med en fascinerande framtidsvision. En levande gräsmatta i vardagsrummet är en idé att ta efter så snart som möjligt! Mycket trovärdiga är också alla juridiska, ekonomiska och diplomatiska intriger som uppstår kring Mannen Från Mars.

Dessa intriger handhas listigt av bokens andre huvudperson, Jubal Harshaw, efter att den spännande inledande jakten avklarats. Han är en cynisk äldre man med humor, självdistans och stark lust och förmåga att stå emot världsregeringens legala och illegala försök att ta kontroll över den oskuldsfulle Mike. Jag läste kapitlen som utspelade sig i hans hus och blandade kommunitet med stort nöje.

Så kom tiden för Mike att ge sig ut i världen, och då sjönk berättelsens kvalitet några pinnhål. Det är inte bara det att den begynnande kärleks- och lyckokult Mike stöter på och sedan utvecklar syns mig så fånig och inavlad, det är också svårt att acceptera hur snabbt de annars så intelligenta Mike och följeslagerskan Jill tar till sig ett språk och handlande som känns hjärntvättat redan från början. Jag önskar att kärlekskulten inte varit så överdriven. Men det kanske är lättare att se från den här sidan om sextiotalet, när man omväxlande kan rysa åt allt som luktar "nyckelparty" och tänka "har de inte kommit över det där än?".

Som tur var kom Jubal Harshaw tillbaka in i berättelsen och punkterade några av lyckobubblorna med sin cynism byggd på livserfarenhet. Det vill säga, han punkterade inte lyckan för de övertygade sektmedlemmarna, tvärtom, han visade dem tillbörlig respekt för deras ärliga uppsåt. Men hans aspekter gav ändå en nödvändig balans åt bokens sista kapitel.

Jag läste boken som tonåring och är glad att jag läste om den nu. Den var lockande då och är det fortfarande; trots min egna cynism skulle jag gärna vilja inspireras av Mikes kroppsliga och själsliga kontroll och hjälpa till att sprida gemenskap och förståelse i världen. Men även om det inte går, så är det ändå en mycket bra berättelse.

Fler böcker av Robert A. Heinlein:
Double Star
Have Spacesuit - Will Travel
Starship Troopers

1 kommentar:

Anonym sa...

Jag läste boken på 70 talet och har läst om den nu. Den är fantastisk och fortfarande högaktuell, Jag tror inte jag fattade detta tidigare hur bra den är. Inte konstigt att det blev en kultbok för den amerikanska kontra-kulturen . I dag är den säkert ännu " vassare" med tanke på allt larv som sprids via Facebook och Twitter.
mvh
Bernard