Vad är det med modern konst? Den som knappt föreställer något men drar in miljoner på auktioner? Är det en konspiration bland några som bestämt sig för att låtsas att det är bra, oavsett vad de egentligen tycker?
Det råder ingen tvekan om att Serge (Lars Lind) är lycklig och nöjd med sin nya tavla. Den mångårige vännen Marc (Allan Svensson) kan inte tro honom. "Tavlan" är en vit duk, utan ram! Inte helt vit, där finns några linjer i en annan vit nyans. Men 350 000 för det verket?
Diskussionen mellan dem båda är lika tydlig som deras vitt skilda ståndpunkter. Därtill vänder sig skådespelarna mot publiken då och då för att förtydliga sina känslor, vilket inte stör flödet utan fördjupar diskussionen.
Till vänkretsen hör en tredje vän, Yvan (Steve Kratz). Han tar inte lika tydligt parti för den ena eller andra åsikten, utan vill hålla sig väl med den han talar med just då. Det visar sig vara en dålig strategi och tidvis blir han syndabock för missämjan som piskas upp framför den vita tavlan.
Dramatikern Yasmina Rezas genombrottspjäs är ett fint prov på kammarspel: intelligenta repliker grundade i trovärdiga karaktärer, och en konflikt som pressar fram viktiga ställningstaganden. Philip Zandéns regi och skådespelarnas utmärkta samspel gör den gamla vänskapen mellan de tre tydlig och viktig. Pjäsen är vältempererad, och den allvarliga undertonen balanseras med genialt roliga repliker. Så härligt att få skratta ordentligt åt en seriös och smart teaterpjäs!
Länk till Stadsteaterns sida om Art
Det råder ingen tvekan om att Serge (Lars Lind) är lycklig och nöjd med sin nya tavla. Den mångårige vännen Marc (Allan Svensson) kan inte tro honom. "Tavlan" är en vit duk, utan ram! Inte helt vit, där finns några linjer i en annan vit nyans. Men 350 000 för det verket?
Diskussionen mellan dem båda är lika tydlig som deras vitt skilda ståndpunkter. Därtill vänder sig skådespelarna mot publiken då och då för att förtydliga sina känslor, vilket inte stör flödet utan fördjupar diskussionen.
Till vänkretsen hör en tredje vän, Yvan (Steve Kratz). Han tar inte lika tydligt parti för den ena eller andra åsikten, utan vill hålla sig väl med den han talar med just då. Det visar sig vara en dålig strategi och tidvis blir han syndabock för missämjan som piskas upp framför den vita tavlan.
Dramatikern Yasmina Rezas genombrottspjäs är ett fint prov på kammarspel: intelligenta repliker grundade i trovärdiga karaktärer, och en konflikt som pressar fram viktiga ställningstaganden. Philip Zandéns regi och skådespelarnas utmärkta samspel gör den gamla vänskapen mellan de tre tydlig och viktig. Pjäsen är vältempererad, och den allvarliga undertonen balanseras med genialt roliga repliker. Så härligt att få skratta ordentligt åt en seriös och smart teaterpjäs!
Länk till Stadsteaterns sida om Art
 |
| Foto: Petra Hellberg |
4 kommentarer:
Låter som en pjäs jag skulle vilja se. Jag som sällan kommer iväg på teater numera.
Ja, gör det! Den är bland de bästa jag sett på senare tid, och du får nog chans att tänka mer kring ett tema som redan är intressant!
Tiden går men jag lyckades se sista föreställning. Så tacksam för det för denna pjäs var glädjande bra. Verkligt bra teater i snyggt format. Önskar att SVT spelat in den så att den kommer på tv. Borde bli bättre på att tipsa om det.
Ja, pjäsen skulle nog göra sig bra på TV!
Skicka en kommentar