tisdag 31 januari 2012

Hey Nostradamus! av Douglas Coupland

I efterdyningarna efter 11 september-attacken gick Douglas Coupland till en annan traumatisk händelse längre bak i tiden, Columbine-massakern - och skrev en bok som faktiskt bär på ett upplyftande budskap. Jag, som läser Couplands böcker för att få förståelse och tröst i en krånglig värld, är jätteglad för det.

Boken låter fyra olika personer föra ordet. Den första är Cheryl, ett av offren för massakern. Hon blev en nationell martyr för den kristna ungdomsrörelse hon hörde till, men när hon själv berättar sin historia är den inte så enkel. Hon talar till oss efter döden, från ett limbo där hon också kan höra andra människors rop till Gud. Att höra Cheryls funderingar om dem, har en terapeutisk effekt. Den ligger inte så mycket i det faktum att Cheryls tillstånd lovar ett liv efter döden, utan i de olika bönerna om förlåtelse och hjälp, eller de ilskna fördömanden av skyttarna: i alla de olika reaktionerna som antingen är oförsonliga eller som försöker att förstå det som hänt. Det är tröstande att se hur vi människor är kapabla att hantera hemska händelser.

Men vad Cheryls pojkvän Jason i sin tur berättar är att han förstår hur nära det är att vem som helst av oss blir en mördare. Är det sant? Eller är det läxan han lärde sig när han plötsligt blev en av de misstänkta efter massakern? Händelserna vred läget i hans familj från dåligt till ännu sämre, och elva år senare lever han planlöst och utan närmare relationer.

Och ändå kan Douglas Coupland gjuta hopp i de skadade liven som blev kvar efter massmorden i skolan. När han beskriver hur Jason träffar Heather, och de två från första början svarar på varandras repliker ur en egen värld som de bygger upp medan de pratar, är det så naturligt men ändå så fantastiskt att det blir ett mirakel som man kan tro på.

Medan jag läser den här elfte av alla Douglas Coupland-böcker som jag har läst och älskat börjar jag fundera på hur han skriver. Han har inte en strängt realistisk stil, men placerar ut konkreta fysiska detaljer och precisa beskrivningar av känslor i berättelsen. På så sätt kan man identifiera sig med personerna som människor med besvikelser men strategier för att handskas med livets svårigheter. Visst finns det förenklingar i hur han beskriver depressioner och vägarna ut ur dem, men det finns ändå en känsla av befrielse och möjlighet i hur han paketerar och presenterar dem. Materiella ting och vita lögner är något som kan få en att orka vidare tills tomrummet i själen har fyllts hjälpligt.

Fler böcker av Douglas Coupland:
The Gum Thief

Inga kommentarer: