Foto: Martin SkoogGus och Ben (Tommy Andersson och Nicholas Olsson) väntar på att kallas upp för att göra sitt jobb. De har jobbat tillsammans länge och kan rutinerna, men de hanterar spänningen av att vänta på olika sätt. Ben ligger på sängen och läser tidningsnotiser. Gus är rastlös, pratar, ställer frågor och ifrågasätter vad Ben läser ur tidningen. Småsaker blir irritationsmoment, minsta felsägning startar en diskussion. Männen är yrkesmördare, med sina vapen inom räckhåll, och det går inte att förbise hotet som hänger i luften.
Stämningen i rummet är tryckt. Halvvägs genom pjäsen vrids den ännu ett varv och blir mer och mer absurd. Mathissen i rummet, the dumb waiter som givit pjäsen dess namn i original, rasslar igång. Ned kommer beställningar på mat och te. Männen kan ju inte ens få igång spisen till att koka te till sig själva! Men de är vana att leverera när de får order, så de gör vad de kan, tömmer Gus' väska på medhavda snacks och skickar upp med mathissen.
Ett ovisst väntande och mystiska meddelanden från en frånvarande chef - pjäsen liknar en förvrängd I väntan på Godot. Men The dumb waiter har ett slut, hårt och obönhörligt, och det går inte att undkomma. Spänningen stiger in till sista sekund.
Att Tantoteatern skapat en scen inne i tunneln i Södra Årstalunden och satt upp ett så spänningsfullt stycke är ett riktigt bra initiativ. (OBS! Det är kallt i tunneln, så ta på varma kläder!) Pjäsen spelas dessutom tight och säkert, och är mycket sevärd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar