För några år sedan gjorde IKEA en utskälld utställning i Kulturhuset. Jag har inget emot att näringslivet sponsrar kultur, snarare tvärtom, och har heller inget emot att företaget får visa upp sig. Det som gjorde mig besviken med utställningen på Kulturhuset var att den var så fantasilös - som om man lyft in några av utställningsrummen direkt från ett varuhus. Fullständigt meningslöst.
Liljevalchs IKEA-utställning är en uppvisning i svensk 1900-talshistoria, och därigenom mer intressant och sevärd. I rum efter rum dukas det upp samlingar av möbler från olika decennier. Flera av de viktiga designers presenteras med sina verk. Kortfattade skyltar förklarar de olika design-satsningarna; ibland snilledrag, ibland skapade som reaktion på sämre tider. Futuristiska plaststolar i grälla färger, numrerade replikor av 1700-talsmöbler, specialsatsningar på barn och mycket mer - årtionde efter årtionde har IKEA förnyat sig och lyckats behålla folkets intresse.
På nästan varje möbel står det "Please do not touch!" "Sitt inte i stolen!" Som tur är finns det några stolar man får kasta sig ned i. Främst tänker jag på de mysiga låga jeans-klädda utfällbara stolarna i 70-talsrummet med orange ryamatta på golvet. Fast de ser mer bekväma ut än vad de verkligen är, tycker jag.
IKEA är lika svenskt som blåbär, fjällvandring och Den blomstertid nu kommer. Men det är inte alla som har fjällvandrat, sjungit Den blomstertid eller vuxit upp med IKEA-möbler hemma. Att se kavalkaden av IKEA-möbler på Liljevalchs känns som en utjämning av läget - nu vet jag mer vad IKEA har erbjudit genom åren. Alla andra kan inte ha haft alla stilarna som passerar revy, så om man ägt minsta lilla plastbunke så hör man nu hemma i IKEA:s folkhem.
Länk till Liljevalchs sida om IKEA-utställningen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar