Verdis Falstaff på Operan

Verdi skrev så fantastiska operor! Vackra, medryckande melodier som måste vara en fröjd för sångarna att få ta sig an. Falstaff är också en härlig komedi, som framförs med stor kraft och glädje på Kungliga Operans scen.

Falstaff (Gunnar Lundberg) är en rumlare och en suput. Hans kassa är på uppehället, men tilltron till sin dragningskraft har han kvar. Vilken kvinna skulle kunna motstå hans stora, runda mage?! Speciellt inte de två som han har satt sig i sinnet att charma, fru Ford och fru Page. Att de redan är gifta hejdar honom inte; han tänker sig kunna få dem båda på fall, den ena till glädje och den andra för hennes pengar.

Men damerna är goda vänner, och när de jämför de friarbrev de får, sluter de sig snabbt till att de har samma beundrare. De börjar planera en skojfrisk hämnd på Falstaff. Nu råkar en av damerna ha en make som får veta tillräckligt litet om planen för att bli misstänksam. Hämndplanerna riskerar att korsa varandra och skapa oreda om fru Fords äkta kärlek... men som tur var slutar det lyckligt, och med musik! Och därom var egentligen aldrig någon tvekan.

Uppsättningen är ljus och glad, och alla sångarna i ensemblen är riktigt, riktigt bra. Jag vill ändå speciellt nämna Gunnar Lundberg, Hillevi Martinpelto, Silvia Moi, Maria Streijffert och Katija Dragojevic. De sjunger alla med stor begåvning, inlevelse och glädje. Även om andra akten i högre grad trasslar in sig i de gängse ologiska operaförvecklingarna (hemliga kärleksmöten, förklädda älskare, hastiga bröllop), är historien på det hela rättfram och mycket, mycket rolig att få se och höra!

Länk till Kungliga Operans sida om Falstaff