Att gå igenom ett villaområde och titta in genom fönstren varje kväll ger dig många idéer om människorna som bor där, men något kommer alltid att undgå dig. Att ta anställning i ett hem, arbeta igenom rummen och tala med dem som bor där är ett steg på vägen att få veta mer, men så länge man bara vet hälften kunde man lika gärna veta ingenting, så fel kan man ha.
Yvonne, en framgångsrik organisationskonsult, tar på impuls ett jobb som städhjälp under antaget namn i ett hus hon ofta gått förbi. Vi får veta hur hon byggde upp sitt företag, de sorgliga hemligheterna från barndomen hon kämpat sig ut ur, hur hon lever idag och hur hon hamnade i villakvarteret där hon gästspelar som hembiträde. Bit för bit tar Yvonne reda på mer om människorna som bor i villan där hon jobbar. Ett mysterium förklaras med ett brott, som blir ytterligare ett mysterium. Yvonne kan inte längre vara neutral observatör utan blir nästan ofrivilligt en del av historien.
Marie Hermanssons berättelse ligger inom det sannolikas gräns, men de gåtfulla ögonblicken skimrar till då och då. Språket är neutralt och lättflytande, och det gör historien intelligent och engagerande. Det som händer känns aldrig konstruerat utan trovärdigt, om än ovanligt, och är mycket mer spännande än en konventionell deckare. Boken är en helgjuten nutidssaga som jag verkligen rekommenderar.
1 kommentar:
Ja, det var precis så jag också tänkte. Mycket roligare att läsa Hembiträdet än en konventionell deckare som är skriven efter en förutbestämd mall.
Skicka en kommentar