Mästaren och Margarita på Stadsteatern

Historien mullrar igång med kraft från första sekunden. Woland (Jakob Eklund) behärskar scenen i samma ögonblick han glider in på den, och i förbigående nämner han för Iván (Sven Ahlström) och Berlióz (Per Sandberg) att den senare skall dö samma dag. Iván ser utsagan gå i uppfyllelse och inser att det är Satan, den onde anden, skuggornas herre, som har talat med dem. Sven Ahlström är fantastiskt rolig utan att förlora allvaret, när han rasar i frustrationen över att man inte tror på honom utan istället spärrar in honom på sinnessjukhus.

Moskvas människor har förkastat tron på Gud och Djävulen, och säger att de själva är herrar över sitt öde. Woland, som har varit överallt på jorden under flera tusen år, leker med dem och retar dem för att pröva deras övertygelse.

Inspärrad på sinnessjukhuset lär Iván känna Mästaren (Philip Zandén), vars bok om Pontius Pilatus och också hans hela karriär har gjorts ned av ideologiska skäl. En sådan värld var välkänd för Mikhail Bulgakov, författaren till boken som pjäsen bygger på. Den desillusionerade Mästaren berättar för Iván om boken han skrivit, och om den hemliga kärlekshistorian som är intimt sammanlänkad med bokens tillkomst.

Kärestan, Margarita (Frida Westerdahl) verkar stel och blodfattig under förbindelsens början, men lyser verkligen upp och finner sig snabbt tillrätta när Woland bjuder henne att flyga hem till honom på en nattlig bal som inte är av denna världen. För den nedslagne Mästaren på mentalsjukhuset finns räddningen från alla motgångar: det brända bokmanuskriptet kan plockas fram igen, det fega angiveriet kan tas tillbaka, Margarita har aldrig slutat att älska honom utan kämpar för hans liv. För att vara Satan, ond ande, skuggornas herre så är Woland generös mot dem han känner sympati för.

Hela ensemblen spelar mycket väl. Wolands brokiga följeslagare må vara en härlig färgklick bland alla gråklädda sovjetkamrater, men man behöver inte ha clownskräck för att veta att skrikande skratt kan växla över vansinne till illvilja på två röda. Uppsättningen är kongenialt tonsatt av Ale Möller band, och koreograferad med flödande energi från början till slut. Få andra teatrar gör lika fantastiska helaftonsföreställningar som Stockholms Stadsteater.

Länk till Stadsteaterns sida om Mästaren och Margarita