Två sovande kvinnor - en med huvudet i gasugnen, en nedsänkt under vatten. Redan innan de vaknar och börjar tala kan man gissa vilka de är och förstå hur de båda har kommit hit, till en mellan-station där väggen är täckt av utrivna boksidor. Däremot är det litet svårare att förstå reglerna och omständigheterna kring platsen, eller snarare hur dess två invånare efter vad som verkar vara en lång tid tillsammans ändå inte har hittat ett förhållningssätt till varandra. Trots många lysande detaljer är pjäsens struktur litet för lös, såväl i manus som regi.
Första gången som det äntligen bränner till efter en svårfångad första halvtimme är när Virginia pressar Sylvia till att inte släta över med artiga lögner, utan gestalta ilskan och galenskapen när Tom kommer hem efter en sen festkväll för en poesiutmärkelse. Likaså pressar Sylvia Virginia till att spela upp ilskan och motståndet mot psykologen som vill hjälpa henne ur hennes depression.
På platsen där de är är det bara orden de skrivit själva som de kan läsa - och äta. Sylvia Plath lagar till en paj och en sallad med sönderrivna boksidor. Virginia Woolf håller distans till hushållssysslorna (litet motstridigt då hon i sina verk lyfter fram hantverket och kreativiteten i att laga en måltid). De båda kvinnorna, propert klädda i bruna nyanser, talar om sitt skrivande och sina roller som skrivande, hela tiden med en viss plåga. Så kommer en tredje person in i rummet, en blond kvinna i vitt och silver. Det är Ivana T. som till skillnad från de båda litterära genierna inte tvekar att lyfta fram sig själv, sina framgångar i livet (kraftigt förskönade) och romanerna hon har skrivit. Vilken kollision mellan världsbilder!
Pjäsen Sömnstörningar är skriven av den tjeckiska författaren Radka Denemarková, landsmaninna med Ivana Zelníčková Trump. Idén är intressant, men jag värjer mig mot hur hon ganska fritt använder sig av tre avlidna kvinnors hypotetiska känslor av ånger och stolthet över sina liv, för att skapa en otillfredsställande historia. Om pjäsen hade haft ett tydligare budskap hade det varit än mer irriterande, men att den är så luddig är inte heller bra. Dock, det är intressant att få en annans (författarens) perspektiv och kanske en glimt av teaterklimatet i Tjeckien.

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar