Carrie

Stephen Kings historia om den tafatta flickan som mobbas av klasskamrater skakade om litteraturvärlden nästan lika mycket som Carrie skakade om sina klasskamrater när hon hämnades på dem. När boken än en gång filmatiseras, över femtio år efter att den gavs ut, är den moderniserad på flera sätt, och det är till största delen välgjort. Till att börja med, när nu Carrie befinner sig i vår samtid, förs mobbningen ut via de mest destruktiva metoderna som sociala medier ger möjlighet till. Carries skräck inför den första mensen filmas och sprids på skolan, och mobbardrottningen Chris följer upp med fler och värre hatbilder på Carrie.

Den andra uppdateringen är att vi får fler kringhistorier och bakgrundsberättelser runt Carries telekinetiska krafter. Det börjar litet styltigt med en berättarröst som till illustrerande filmsekvenser berättar om kvinnor genom historien som uppvisat överraskande stark kraft i pressade situationer. Efter hand smyger de sig också in i berättelsen i form av ett hemligt systerskap av kvinnor med olika övernaturliga krafter. Det kan tolkas som att läsare och tittare idag gärna funderar vidare kring överraskande händelser och vill se mer kring vad som kan ligga bakom allt.

Dessutom, för att brodera ut den korta ursprungsromanen till en serie med utrymme för flera säsonger, har persongalleriet utökats med egna livsöden och relationer till Carrie. Det är visserligen en välkommen nyansering att klasskompisen Sue tvekar inför mobbningen av Carrie, men helt onödigt att göra pådrivaren Chris till ett misslynt skilsmässobarn. Dock är det trovärdigt hur konflikten mellan Carrie och hennes mamma å ena sidan, och hennes motståndare och skolledningen å andra sidan, blir till en offentlig affär där utomstående också lägger sig i och väljer sida.

Vi får se fina skådespelarprestationer i rollerna som Carrie, ömsom plågad och ömsom hjärtskärande hoppfull om framtiden, och som Carries mor vars tyranni vinner på att nyanseras allteftersom handlingen har sin gång. En rolig parantes är att stora delar av besättningen på Battlestar Galactica tycks ha bosatt sig i Maine och placerat sina barn i samma skola som Carrie.

Trots sympatiska klasskamrater och skolpersonal som gör vad de kan för att medla, får vi redan i de första scenerna se att det slutar illa. Och det slutar inte där, två säsonger till är planerade. Vi får se om hela världen brinner till slut.