Fiktion kan säga mer än rent dokumentära berättelser. Nedslagen i de fem personernas liv från 1944 och framåt med mellanrum på 15 eller 20 år ger både en god bild av nittonhundratalets England och de personliga livsödena. De fem lever mycket olika liv, till och med Val och Jo som är tvillingsystrar.
Vern är en bråkstake som barn, elak och retsam, och Francis Spufford har i en intervju sagt att Vern är den karaktär han tycker minst om. Men jag kan ändå beundra hans energi och vilja att börja om igen när allt har raserats - tyvärr på andras bekostnad, dock. Även Val hamnar i riktigt dåliga omständigheter på grund av sin rebelliska ådra. I Bens levnadshistoria kan vi se hur mycket livet kan ändra sig allteftersom åren går - ja, det är ju just det vi ser hos alla fem huvudpersoner. Och inte minst i våra egna liv.
Nedslagen i utvalda tidpunkter - 1964, 1979, 1994, 2009 - plockar upp händelser i samtiden och deras olika påverkan. 60-talets musikunder och skinheads på 70-talet har olika inverkan på dig beroende på hur du lever ditt liv. Då och då skymtar en av våra huvudpersoner i en annans berättelse. Bombnedslaget som skedde någon annanstans än på Woolworths sätter också spår i handlingen.
Francis Spufford skriver fram liven för sina människor med lätt hand men psykologisk tyngd. Vissa kapitel, såsom Bens tvångstankar, är jobbiga att läsa, men trots att ingen av personerna får en hel bok för sig själv har Spufford ändå gett dem så välrundade personligheter att man engagerar sig i deras ögonblick av plåga eller lycka. Light Perpetual är en mycket väldisponerad, lättläst men minnesvärd bok.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar