De är vad de heter, förstås, en trio som spelar alltifrån finstämd till glödande jazz: Espen Berg på piano, Bárður Reinert Poulsen på bas och Simon Albertsen på trummor. De börjar med två låtar från förra skivan Free To Play, Skrivarneset och Kestrel, vilka sömlöst flyter in i varandra. Det är bara fint att det som låter repetitivt och precist på platta får mer liv live - det är ju bara vad man kan vänta sig, och båda sätten är bra!
En nyare låt är döpt till Nikolai efter bandledarens son, och från en prövande början bryter den ut i snabb, lättfotad lek. Det som ytligt hört låter som en huvudsaklig pianomelodi har en avancerad basmelodi i botten vilken får blomma ut i ett långt, spännande bassolo. Låten Skoddefall har en koppling till speciella moln. Den stiger ganska tidigt till ett crescendo och följs upp med en pianoinsats som liksom spelas på ett eftertryckligt sätt, en spelstil som sedan både bas och trummor plockar upp.
Närmast mystiskt börjar stycket Maetrix, och utan att hamna i otakt låter de yviga rytmerna först snubblande, sedan snabbt springande, över ett stort utbrott till mer rasslande och till och med stampande i musiken.
Efter paus inledde trion med den mjukt skvalpande låten Vintermörke. Att gruppen gillar att experimentera med taktarter märktes i XIII som skakar om med tretton slag i takten - men killarna är väl samspelta och låter takterna dansa fram mjukt och säkert, med en pianostämma som liksom pinglar vackert.
Nästa låt är så ny att den inte har något namn så den kallas bara valsen, och är stillsam och fin. Tyvärr missade jag namnet på sista ordinarie verk vilket var en storfavorit för mig: trummor och piano lågmält drivande, piano och bas i unison, och skönt repetitiva rytmer som skapade en meditativ stämning även när volymen steg. Som extranummer fick vi Sting-covern Hounds of Winter - en annan man som också leker med olika taktarter. Men musikerna på scenen gjorde låten till sin egen med både improvisationer och personligt anslag, något som också stämmer för hela konserten med den här skickliga ensemblen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar