När Julia ramlar in i hans liv börjar det kännas som att han kanske blivit en normal människa, en sådan som har förhållanden. Efter åratal av ensamhet är det nog svårare för Gustav att se hur väldigt olika Julia och han är, och hur mycket eller litet de båda kan förändra varandra för att fungera ihop. Det är sympatiskt och litet sorgligt att höra Gustavs dagdrömmar om hur de båda kommer att åldras tillsammans och se tillbaka på den första, kaotiska tiden som något de kom över. Men till en början vet han inte ens om de är ihop och vågar inte fråga. Han försöker spela med i spelet att inte svara för snabbt på SMS för att inte verka för intresserad, men han kan aldrig vinna det mot någon som är så impulsstyrd och intrasslad i annat som Julia.
Till historien hör att Gustav just har förlorat en nära vän, Samuel, genom självmord. I de osäkra planerna kring förhållandet med Julia blandas tankar om vad Gustav borde ha sagt och minnet av saker Samuel sagt som sårat Gustav, och lägger ibland på en hinna av självförebråelse på Gustavs redan stressade sinne.
Miljö- och tidsmarkörer som är mycket precisa kan tynga en berättelse eller, som här, göra den till en väldigt bra samtidsskildring att delvis känna igen sig i. Adam Svanells prosa flyter lätt - tankar, dialoger, till och med Julias irriterande SMS-språk. Sexskildringarna är inte överdrivna utan lagom halvtydligt berättade och relevanta för stämningen och handlingen. Berättartonen får tydligt fram Gustavs osäkerhet och oro utan att sjunka ned i självömkan. Det kan låta avskräckande, men gör Vildsvinet under läsningen till en bok att längta tillbaka till för att få veta hur det går.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar