För över tio år sedan utkom boken Why Nations Fail vilken fick mycket uppmärksamhet. De båda författarna till den, Daron Acemoglu och James A. Robinson, kom år 2019 ut med The Narrow Corridor en vidare djupdykning i vilka förhållanden och processer det är som får några länder att skapa möjligheter till kreativitet, välstånd och ett gott liv åt sina medborgare, medan andra befinner sig i tillstånd av fattigdom, stagnation, korruption, missnöje och förtryck av medborgarna.
Författarna analyserar vad vi känner till om statsbildningar i olika delar av världen under olika tidsperioder för att se vad som gjort dem sämre för sina invånare och vad som varit till gagn för både staten och människorna som lever i den. Det de för fram är en teori om en smal korridor av lyckade statsbildningar, där statens dominans i form av pålitliga institutioner och förmågan att skapa efterföljsamhet av lagarna balanseras mot invånarnas delaktighet, engagemang och agens i styrningen av landet och i vardagslivet. Det idealiska tillståndet kallas Shackled Leviathan där Leviathan är staten som bör finnas och vara stark, men dock hållas i schack för att inte överskrida sina gränser.
På de olika sidorna av den smala korridoren har de namngett tillstånden som en frånvarande eller alltför kraftfull stat utgör - Absent Leviathan respektive Despotic Leviathan. Där Despotic Leviathan får härja fritt frodas korruption, medborgarna hämmas och plågas av institutioners godtycke och i värsta fall kan de fängslas och avrättas utan rättvisa processer. Är en central stat med objektiv rättsskipning och våldsmonopol å andra sidan frånvarande kan krigsherrar eller rivaliserande klaner att skapa lokala samhällsskick där nepotism är en nödvändighet och traditioner ritualiseras till normer och informella förbud, Cage of Norms som hindrar utveckling och i många fall förtrycker en del av medborgarna.
Ett lands plats i författarnas graf är inte huggen i sten - många länder har rört sig från det ena eller det andra hållet in till den gynnsamma korridoren, medan andra har gjort påbörjat en rörelse i form av en delvis stärkt statsmakt vilket dock inte tagit den hela vägen ut ur Absent Leviathan-triangeln, och åter andra har en så stark och despotisk Leviathan att folket i landet har liten chans att någonsin matcha den.
Acemoglu och Robinson ger talrika exempel på länder som illustrerar situationerna de tar upp, från historiska källor till pågående konflikter. Trots att exemplen är detaljrika ger de ändå inte hela bilden, och även om man inte tror att de är tillrättalagda för att passa in i författarnas tes, så är de tolkade på ett fördelaktigt sätt för teorin om den smala korridoren. När Siennas formaliserade styrning på 1400-talet lyfts fram som en väg till en Shackled Leviathan vill jag komplettera bilden med vad jag läst om dess grannstad Florens vid samma tid, där motsvarande komplexa stadsstyrning kantades av återkommande blodiga kupper och minst sagt despotiska styren. Att Sverige lyfts fram som ett gott exempel i det sista kapitlet är förstås en källa till stolthet, men med kunskap om landets nittonhundratalshistoria ser man att författarna drar litet väl långtgående slutsatser av ett antal faktorer bland hundratals andra.
Samhällsvetenskaper är inte exakta vetenskaper och det är inte nödvändigt att anse att The Narrow Corridor är den enda och allomfattande förklaringen till problemen som listas. Andra teorier kommer att kunna komplettera idéerna och ibland ge alternativa förklaringar. Till största del är The Narrow Corridor ändå en bra och tänkvärd överblick över vilka ingredienser i länders styrelseskick som skapar bättre förutsättningar för frihet och välstånd för såväl invånarna som hela landet, och vilka som hämmar och förstör kreativitet, livslust och förmågan att skapa en god framtid för sig själv å andra sidan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar