Spaceman

Jakub Procházka är Tjeckiens förste astronaut, ute alldeles ensam på ett viktigt uppdrag i Jupiters närhet. En tittare bevandrad i fysik lär redan tidigt i filmen reagera på att hans kommunikation med jorden är ögonblicklig - minst en halvtimme borde det ta för ett meddelande att komma fram! Och sedan får man vänta lika länge på svaret! Förklaringen ligger förstås i att de använder sig av CzechConnect Quantum Speed of Light Phone, det nämns tydligt i början av den offentliga konferensen med Jakub Procházka. 

Vi kan gissa att resan är övervägande sponsrad av företag, för i varje vändning är det någon produkt som vår astronaut måste nämna: AntiQuease, hans officiella medicin mot illamående, och så rengöringsmedlet som används för att sanera hela skeppet. Ändå är inredningen på skeppet plottrig och sliten, och en del kameror, toaletten och andra viktiga detaljer har redan börjat gå sönder.

Behovet av komplett sanering av skeppet kommer plötsligt: en dag upptäcker Jakub en enorm spindel i ett av skeppens utrymmen. Alltså inte "enorm" som den största spindeln man sett på jorden, utan större än så, större än Jakub själv. I panik tar han skydd bakom sin lucka och startar saneringsomgången, men spindeln överlever och fortsätter att prata med honom. För det här är ingen aggressiv rovspindel utan en skyddssökande utomjordisk varelser som dessutom känner av Jakubs oro och vill hjälpa honom.

Spindlars form hör till det mest icke-mänskliga man kan tänka sig - åtta långa håriga ben, klump till kropp med ett kluster av ögon. Men den här spindeln, som faktiskt ser ut som en förstorad jordspindel, har en massa snälla ögon och en mjuk, trevlig röst. Jakubs skräck för den lägger sig, han ger den namnet Hanuš, men måste värja sig mot dess påträngande försök till kontakt. "Skinny human... I need to ask about your mate" hummar Hanuš mjukt medan den börjar klättra in i hans sovhytt.

Filmen Spaceman bygger på boken Spaceman of Bohemia av Jaroslav Kalfař. Jag gillar att filmatiseringen har behållit de tjeckiska namnen och kopplingarna till landet, fastän alla talar engelska och de kända skådespelarna är anglosaxiska eller svenska (Lena Olin och Isabella Rosselini!). En film som bygger på en bok kan ofta få ett större djup då författaren har tänkt på detaljer och bakgrundshistorier som ger tyngd till historien. Men i det här fallet blir handlingen splittrad av de många idéer som måste samsas under den knappa timmen. Varken den höggravida hustrun Lenka eller distansen till henne blir något mer än klichéer, och mot slutet börjar de många minnesscenerna spinna ut i alltför psykedeliska känslostormar som ger historiren ett otillfredsställande slut. Ändå är jag glad att man har gjort den här filmen - hellre för höga ambitioner som kraschar än att hålla sig inom gamla, tråkiga hjulspår.