Paul har redan börjat oroas av de vaga syner han ser, om hur hans handlingar kommer att driva miljontals människor i döden över hela galaxen. Han vill ta avstånd från de tecken som Fremen, det fria ökenfolket som räddade dem från huset Harkonnens attack, ser på att han är mannen som de väntar på enligt en profetia. Pauls mor Lady Jessica ser däremot chansen att befästa deras position på Arrakis och uppfylla profetian vare sig den är sann eller ej.
Först gäller det att överleva i den obarmhärtiga världen av sand. Paul lär sig av Fremen samtidigt som de prövar honom - kan han överhuvudtaget klara sig i öknen och räknas som en av dem? Är det kanske ändå så att han är den Messias de väntar på, Lisan al Gaib, som skall komma till dem från en annan värld. Det är spännande när filmen visar hur några önskar att han skall vara den, medan andra avfärdar förväntningarna som vilda drömmar och manipulation - inte minst Chani, den unga kvinnan som Paul dragits till sedan han såg henne i sina drömmar.
Harkonnen har återvänt till styret av Arrakis, men Fremen saboterar skickligt kryddskördningen till Harkonnens stora förtret. Pauls ställning bland Fremen växer allteftersom han deltar i riskfyllda och lyckade angrepp på Harkonnens utsända. Men hur mycket hjälper det att alla Arrakis stridsdugliga invånare står bakom honom när deras motståndare har enorma härar att sända mot dem? Det kämpande folket på Arrakis är imponerande men bleknar inför scenerna från Harkonnens hemplanet - stora, kalla byggnadsverk uppförda för att understryka huset Harkonnens anspråk på makt och hänsynslösheten inför att ta den från andra. Kan Muad'Dib, den lilla sandmusen, splittra det stora kejserliga imperiet med alla adliga hus som regerat i sekler, och Bene Gesserit som styrt galaxens öde ännu längre från en plats strax bakom deras troner? Vad händer med Paul om han accepterar sin roll som Lisan al Gaib?
Även om man känner eller gissar hur historien skall gå är det hur den berättas som är avgörande. Denis Villeneuve låter berättelsen ta tid, inte bara i ordlösa kamerasvepningar över anslående sandlandskap och mäktiga palatsinteriörer utan i striderna som i sig sker snabbt men tydligt; och i de prövningar som Paul och Lady Jessica ger sig in i - åskådaren får varje gång se vad som står på spel för personen. Öknen är bara en av de många hårda ställen i galaxen som kan krama livet ur någon som inte har styrkan att kämpa för sin plats i världen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar