Två korta men intensiva noveller presenteras i en tunn volym. I den första berättelsen, Djävulens timma, träder Djävulen själv in i en kvinnas liv under en omvälvande timme då hon är på väg hem från en fest. Han håller inte sin identitet hemlig utan presenterar sig och försäkrar henne att hon kan vara lugn.
Shakespeare, som jag har inspirerat många gånger, gjorde mig rättvisa. Han sade att jag var en riktig gentleman. I mitt sällskap är man trygg. Jag är inte i stånd att yttra ett enda ord eller utföra en enda handling som skulle såra en dam. Om jag inte redan vore sådan av naturen skulle Shakespeare ha tvingat mig att bli det. Men det var faktiskt inte nödvändigt.
Under den nattliga timmen berättar Djävulen om sin roll i skapelsen, och hur trött han är på Universum. Han talar initierat om världen och människorna som försöker förstå den, och kvinnan med det pregnanta namnet Maria fascineras av hans ord likaväl som vi läsare gör det.
Nästa berättelse har namnet En stoikers fostran, men även om baron de Teive som för ordet kallar sig själv för stoiker, så läser jag hos honom mer av besvikelse, frustration och en rädsla för att våga försöka något nytt. Själv säger han att han har hejdat sig därför att han är perfektionist, och redan innan han har påbörjat något vet hur dåligt det skulle kunna bli och därigenom meningslöst. Må så vara, men i hans ord finns än mer av att ha dragit sig tillbaka från världen för att slippa sorgen av att bli avvisad. Nu gör han det slutliga tillbakadragandet: efter att ha bränt alla sina manuskript skall han ta sitt liv.
Fernando Pessoa skrev under flera olika heteronymer, alla med olika bakgrundshistorier som han tänkt ut åt dem och också olika temperament. Säkert finns en droppe av Pessoa själv i dem alla, men det kan vara fint att tänka sig att om han flyttade ut denna rädsla för världen till baron de Teive (och Ricardo Reis) så kanske det fanns mer mod och våghalsighet kvar hos Fernando Pessoa själv.
Fler böcker av Fernando Pessoa:
2 kommentarer:
Jag inser att det här inte är instagram, så du ser inte hur ofta jag läser dina inläggg och uppskattar dem. Vill med den här kommentaren därför försäkra dig om att jag läser och uppskattar enormt dina inlägg. Och det gör säkert många andra också!
Tack för dina ord! Det betyder verkligen mycket att få läsa det. Ibland känns det som att jag skriver ut i tomma intet. Jag saknar dina poster, så jag är extra glad att höra från dig!
Skicka en kommentar