The Glass Hotel av Emily St. John Mandel

I boken Station Eleven var det fängslande att läsa om några levnadsöden före och efter den stora katastrofen, viruset som bara skonade en hundradel av jordens befolkning. The Glass Hotel slår först en liten lov kring en annan möjlig katastrof, millennieskiftet och den civilisationskollaps som befarades då. Men det blev ju inget av störtande flygplan och skenande kärnkraftverk, så handlingen rör sig vidare till en annan krasch som inte berörde hela jordens befolkning men väl en utvald skara, en mycket noggrant utvald skara.

Även i denna boken rör sig handlingen fram och tillbaka i tiden mellan händelser som innebar viktiga kursändringar i personernas liv, och nedslag några år senare som visar vad som blev resultatet. Två människor står i fokus, syskonen Paul och Vincent, och genom dem ett antal andra personer i deras närhet eller periferi. Människorna är inte alltid medvetna om att de har närmare än six degrees of separation med varandra, det är oftare vi läsare som kan koppla samman ett förfluget namn med en person från ett tidigare kapitel, men då och då upptäcks det också av de berörda som får en känsla av att världen är mindre än de tror. Under en mindre skicklig författares penna skulle det här ge intrycket av ett dockskåp med ett begränsat antal dockor, men St. John Mandels värld känns fortfarande som en stor, levande planet med många människor. Och genom sjöfartskonsulten Leon Prevants ögon får vi en blick på hur logistiken binder samman alla delar av jordklotet.

Den större katastrofen i The Glass Hotel är när ett Ponzi scheme à la Bernard Madoff krackelerar. Många människor förlorar sitt livs besparingar, omgivningens förtroende och ännu mer. Men mest fascinerande är kapitlen där St. John Mandel följer de inblandade i bedrägeriet när det står klart att bedrägeriet är på väg att uppenbaras. Inlevelsen (inte sympatin) är total med människorna som inser att deras liv håller på att ta slut och att de själva är skyldiga till det. Det är som att se och känna en kraschlandning i slow motion. Det ges en viss comic relief i form av Ron, mäklaren som trots allt hemlighetsmakeri inte har fattat vad han själv har hållit på med.

Människor knuffas ur sina banor gång på gång, privilegier förloras, skuldkänslor driver någon att gömma sig från världen. Men i The Glass Hotel leder inte alla motgångar till nederlag. Även under sämre omständigheter kan människor hitta en ny trygghet och ny mening med livet. Inte alltid, men tillräckligt ofta för att det skall kännas att det är inte omöjligt, och det är kanske allt vi kan hoppas på.

Fler böcker av Emily St. John Mandel:

Station Eleven

Sea of Tranquility