The Promise av Damon Galgut

Ett hem är där man bor, en familj är två människor, barnen de fått och de närmaste släktingarna som visar intresse. Det är många konvenanser och upplevda plikter som håller samman familjen Swart, men inte så mycket kärlek och äkta omtänksamhet. Boken The Promise låter oss möta de tre syskonen Swart och deras närmaste under fyra tidpunkter med några års mellanrum, perioder som kan tidsbestämmas av vad som i förbifarten nämns om dagsläget i Sydafrika.

De fyra nedslagen i familjens och landets historia sker i samband med att någon av familjemedlemmarna dör. Alla dödsfallen är så olika varandra de kan vara, och även begravningarna, då de döda har valt begravingsformer som irriterar eller åtminstone krånglar till det för de efterlevande som har sina egna idéer om hur avskedet skall gå till.

I takt med landet omkring dem förändras familjen också, krymper och tappar taget om varandra. Den förste att lämna familjen är äldste sonen Anton, driven av skuldkänslorna efter att ha skjutit ihjäl en svart kvinna under sin tid i armén, men det kan inte helt ursäkta hur han utnyttjar människorna omkring sig under sitt fortsatta självdestruktiva liv. 

Ju fler av familjemedlemmarna som dör, desto svårare är det att hitta och samla dem som är kvar till begravningen. Nästa person att lämna familjen är yngsta dottern Amor, som utan att visa något agg eller hämndlystnad verkar vilja komma så långt bort från familjen som möjligt, till ett liv i stillhet och tjänst åt samhällets svagaste. Det är Amor som genom hela boken driver på att familjens hushållerska Salome skall få huset hon bor i, det som pappan lovade mamman strax innan hon dog men som alla nu helst vill glömma bort. Medan apartheid och de gamla maktstrukturerna nedmonteras går det att jämföra med hur familjen Swart håller fast vid det de ser som sitt. Medan åren går får vi också se hur besvikelsen sipprar in hos dem som trodde att allt skulle bli bra när de själva fick bestämma.

Damon Galguts prosa byter smidigt perspektiv, ofta från en mening till en annan: från en person till en annan, från utsagda ord till en tanke och tillbaka igen, från en scen till en senare tid, utan att man tappar greppet om vem som säger vad. Det är mycket skickligt gjort, inte som ett trick utan så att man känner att man hela tiden är med om det som är viktigast. På liknande sätt illustrerar han med några meningar vad som orsakat förändringarna under åren som gått mellan ett kapitel och nästa. Boken bladar in några övernaturliga händelser utan att bli en spökhistoria, och några lustiga scener utan att bli en komedi, därför att den berättar om ett land och några liv där det finns både bra, dåligt, sorg, seghet och en glädje i att inte ta mer än sin andel av världen.