Låt oss inte protestera när osannolikheterna radar upp sig, för i en thriller behöver man ovanliga förutsättningar och oväntade hemligheter för att bygga spänningen i historian. Så när Louise möter en lång, mörk, skotsk främling i en bar och har ett one-night-stand med honom är det den första oturliga slumpen att just han råkar vara psykologen David som nästa dag dyker upp på Louises jobb för sin första dag som hennes chef.
Nästa överraskande slump är att Louise får en ny väninna, Adele - som är gift med David. Att Louise och David inte kunnat hålla fingrarna från varandra måste de hålla hemligt på jobbet, och att Louise och Adele blivit vänner måste Louise dessutom hålla hemligt för David. Hemlighetsmakeriet tilltar och även de möjligtvis övernaturliga inslagen, för både Louise och Adele verkar plågas av skrämmande och verklighetstrogna drömmar och syner. I Adeles fall får vi dessutom se tillbakablickar till en tid som intagen på ett mentalsjukhus, i förtroget samtal med medpatienten Rob.
Har man hört ryktas att serien Bakom hennes ögon har ett oväntat slut kan man snart börja fundera på vad det egentligen är som händer i serien. Min egen alternativa lösning hade förklarat varför dialogerna blev mer och mer klichéartade och varför Tom Batemans gestaltning av David blev allt klumpigare. Men jag hade inte gissat rätt! Det stereotypa i berättelsen finns där för att göra framställningen tydligare, med den livfulla Louise och hennes fantastiskt charmige son Adam i sin hemtrevliga lägenhet ställda mot den återhållsamma Adele i sin prydliga, nästan färglösa lägenhet. Trots klichéerna bjuder serien på tillräckligt många originella idéer för att vara riktigt spännande och underhållande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar