Meryem lämnar det lantliga huset, går till en tungt trafikerad väg, tar en buss och letar sig genom de putsade gröna sjukhuskorridorerna till Peris kontor. Meryem har blivit skickad till en psykiater, Peri, för sina svimningsanfall. Meryems familj är djupt religiös och brodern Yasin vill att hon skall berätta för hodjan, deras religiöse vägledare, allt hon säger till psykiatern. Det låter betungande, men vi skall komma att se att hodjan själv är en vänlig och omtänksam man.
I sina bästa stunder är Ethos / Bir Başkadır en turkisk variant av In Treatment, med en patient som inte vet eller inte vill veta grunden till sina problem, och en lyssnande och frågande doktor som försöker ta sig förbi försvarsmekanismerna. Vi får också se Peri som i sin tur går till sin psykiater Gülbin och öser ur sig sin irritation över hur undergiven och osäker Meryem är. För Peri står hon för fördomsfulla människor som håller tillbaka utvecklingen. Peri och Gülbin lever själva moderna liv med yoga och tillfälliga älskare. Och visst är Meryem svag inför de många krav som ställs på henne av andra, och nästan hukande inför Peri i sin huvudduk och tillknäppta kappa gör hon sig mindre än hon behöver vara. Men serien visar att även kvinnor med huvudduk kan vara starka på olika sätt.
Det är nog inte så konstigt att Meryem svimmar med tanke på omständigheterna hon lever under. Hon sköter hushållet åt sin bror Yasin och hans plågade hustru Ruhiye som gång på gång försöker ta sitt eget liv. Och när hon överlever så möts hon av ett av Yasins återkommande vredesutbrott.
För att utspela sig i en storstad som Istanbul ger historien litet väl många slumpmässiga sammankopplingar mellan de olika människorna, som att Meryem städar hemma hos en man som har ett förhållande med huvudpersonen i såpan som Meryem följer, och att de båda i sin tur är bekanta med var sin av psykiatrikerna. Och i sista avsnittet knyts några trådar samman litet för fort och osannolikt. Men på vägen dit har Ethos visat en bred bild av olika liv och konflikter i dagens Turkiet med ett ben i det gamla och ett ben i det nya. En bonus är också scenerna som rullar under de långa eftertexterna: ordlösa bilder från ett TV-rum, eller scener från populära musikprogram. TV inuti TV:n - alla människor tycker om att bli underhållna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar