Such A Fun Age av Kiley Reid

 25 är en rolig ålder för väldigt många, när man börjat tjäna pengar och är ute och festar med vänner för att man inte har någon familj att sköta om. Emira har visserligen en familj, eller rättare sagt ett barn i synnerhet att sköta om, Briar som hon tar hand om tre dagar i veckan för att Briars mamma Alix Chamberlain skall kunna skriva på sin bok.

Men Emira festar också med sina väninnor, och det är mitt under en sådan fest som familjen Chamberlain i halvpanik ringer henne för att komma och hjälpa dem med Briar. Emira tar Briar till närbutiken, där några sippa personer börjar misstänka att Briar är kidnappad. Vi känner pulsen öka tillsammans med Emira när hon inser att hon - småberusad, partyklädd och framförallt med mörk hudfärg - riskerar att misstros och föras bort.

Flera i Emiras närhet vill att hon skall väcka åtal mot butiken eller väktaren för vad hon utsattes för, men själv är Emira lättad att det är förbi och vill inte göra någon stor sak av det. Rent allmänt är det så att Emiras vänner och bekanta mer än hon själv vill att hon skall göra mer av sitt liv och höja ambitionerna på flera områden. Och visst ger det en känsla av osäkerhet att vara den som tjänar minst på sina två halvtidstjänster, och inte har några planer på att plugga eller söka mer prestigefyllda jobb. Men Emira vill inte känna sig pressad av någon annan till att ändra sig, för i det ligger en nedvärdering av hennes liv just nu. Och det enda Emira är riktigt säker på är att hon tycker om att ta hand om Briar, detta lilla energiknippe vars många roliga kommentarer lyser upp hela boken.

Inledningen av Such A Fun Age kändes för lättviktig och inte så lockande. Där var festscenerna med Emira och hennes vänner, och där var kapitlet om hur Alix Chamberlain skapade sin karriär som bloggare och en form av coach, vilket fick mig att först tänka att boken skulle passat bättre som film. Men handlingen är så klurigt ihopsatt att den blir riktigt spännande, och samtidigt hinner vi märka hur alla har planer för vad Emira borde göra, planer som de inte har stämt av med Emiras önskningar. Emira själv är ingen idealisk huvudperson; hennes omsorger om Briar är kloka och fina men hon är riktningslös och utan större intresse för omvärlden. Men det ger inte omvärlden rätt att bestämma hur hon skall leva sitt liv. Tids nog kommer Emira att landa med båda fötterna på en plats där hon kommer till sin rätt.