Systervälde av Stefan Dahlström

 Elin är tonåring, men har ändå bara levt i fyra år, för hon liksom många andra med henne är framställda för att bli soldater i den sioraandiska armén. De fyra åren har Elin levt med sin mamma och sina systrar och gått i skolan, ett nästan normalt liv förutom att en del tittar snett på henne för att hon är framodlad. Och nu är det också dags att rycka in till soldatutbildningen, för att därefter placeras där hon behövs i kriget. Bara inte Lawn, den hemskaste krigsskådeplatsen av alla! Därifrån kommer nästan ingen tillbaka.

Det sioraandiska riket är ett apartheidvälde, där dionesser - män - förvisats till hemländer men några av dem släpps in i servicefunktioner för de starkare sioraanderna - kvinnorna. Det hade varit intressant att få veta mer om hur det sioraandiska imperiet är förgrenat, över jorden och ytterligare ett antal planeter, för att få bakgrund till striderna som soldaterna skickas ut till och motiv för krigen, som tycks ha pågått länge utan utsikt om slut.

Jag är mycket förtjust i militär SF, när den berättar om hård exercis, disciplin och hur (ibland även motvilliga) rekryter tränas till att bli starkare, hårdare och smartare i strid. Därför är det frustrerande för mig, och förstås ännu mer för Elin och de övriga i hennes grupp, hur inkonsekvent och till synes ogenomtänkt deras soldatutbildning genomförs. Utrustning saknas eller är undermålig, övningarna tycks inte syfta till annat än skräck och bestraffning, kraven på lydnad är stränga men efterlevs litet si och så av de inryckta.

Två tredjedelar genom boken kommer några givande scener, när Elin på permission ställs till svars för att hon är soldat av några mer priviligerade kvinnor. Vid det laget har hon hunnit ifrågasätta sin uppgift under en längre tid, och hennes engagerade svar höjer sig över den annars ganska platta dialogerna. Händelser som följer gör att hon blir än mer osäker på sin ställning i världen. De scenerna ger tyvärr inte så stort avtryck på resten av historien och Elins karaktär som de borde kunnat göra, förutom i just de ögonblick där det behövs för handlingen.

Boken Systervälde är full av miljöer och detaljer som säkert tilltalar dem som läser böcker mer visuellt, som om de ser en film framför sig. Själv hade jag önskat mer utfyllnad av bakgrund för såväl huvudpersonerna som hela världen vi läser om, och personligheter vars känslolägen inte flippar så starkt såväl mellan som under scener.