Konserthuset Brasskonsert

I klassisk musik är blåsinstrument ofta viktiga, men kanske inte så bärande som alla stråkar som utgör största delen av symfoniorkestern. Inget att undra på att de vill samlas till egna konserter ibland, med musik specialskriven för dem eller sålunda arrangerad. Det första stycket är Fanfar ur La Péri (1912), där La Péri är en opera av Paul Dukas vilken publiken småpratade sig igenom på premiärkvällen. Vafalls, så får det inte gå till! Med en tillagd fanfar, melodisk i egen rätt, fick Paul Dekas publikens uppmärksamhet, och nu också vår.

 Einojuhani Rautavaara komponerade A Requiem In Our Time för brass och slagverk 1953. Första satsen skakar om lyssnaren med små ryck i både takt och harmoni halvt dolda under mer konventionella klanger. Dock har de fyra satserna sinsemellan olika karaktär, och stycket rör sig mot en avslutning av mer förståelse och harmoni.

I en halvcirkel sitter de många musikerna som i en ny gemenskap: horn, tuba, trombon, trumpet med slagverk strax bakom. Modest Mussorgskijs älskade verk Tavlor på en utställning (1874) finns i många arrangemang, och nu framförs det i denna sättning. Nu får vi verkligen chansen att höra nyansrikedomen och klangvariationerna hos alla de ingående instrumenten. Stillsamt och kontemplativt, nyfiket lekande, och förstås stort och pampigt, med den minst lika njutbara promenaden mellan tavlorna. Arrangemanget för blåsinstrument och slagverk tar väl vara på såväl musiken som musikerna, och de kunniga och engagerade Kungliga filharmonikerna ledda av Andreas Hanson gör en bra insats i den här underhållande konserten.