En värsting till syster på Chinateatern

Det blir ofta bra komedi och en del drama när man tussar ihop två motsatser och tvingar dem att samarbeta. I En värsting till syster, som var en succé på bio för snart trettio år sedan och detsamma på Broadway, är det de stillsamma Mariasystrarna i svartvitt som får en ny syster i form av den färgstarka Deloris Van Cartier (Gladys del Pilar). Vi såg Deloris sjunga rivigt i snyggt glittrande kläder på en nattklubb i första scenen, en sångerska som längtar efter att bli upptäckt. Men nu gäller det att inte bli upptäckt, när hon måste gömma sig för sin våldsamme pojkvän Curtis, som inte gillar att Deloris berättat för polisen att hon såg honom döda sin hantlangare.

Klostret och kyrkan de hör till håller på att tyna bort, för ingen kommer längre till söndagsmässan. Kanske inte att undra på, när man hör hur falskt de kära systrarna sjunger... Men det kommer ju Deloris snart att råda bot på, om hon nu kan få doket att sitta fast när hon smiter iväg för en öl på baren tvärs över gatan. Fast när systrarna sjunger om vad de älskar mest med livet i klostret, då låter de riktigt bra! Det är ljuvligt att se dem rada upp allt det roliga, till exempel att få gå upp klockan fyra och ägna några timmar åt bön. Entusiasmen är äkta och det är gulligt att se dem, litet tafatta men fulla av glädje över sitt liv! Allra mest lyser syster Maria Patrick (Birgitta Rydberg), litet kantig i sina rörelser men full av energi.

Inte alls kantiga utan säkra och skickliga i sina dance moves är Karl Dyall som Curtis, och Kim Sulocki som poliskommissarien Eddie - den senare åtminstone i sin fantasi, för i verkligheten är han litet fumlig och osäker. Men i tur och ordning smyger de båda in en skön '70-talsstämning i musiken och dansen.

Hos systrarna i klostret, där smyger Deloris å sin sida in en hel del känsla för musik och dessutom mycket tuffare musik än den de sjungit dittills. Men det gillas inte av Abbedissan, trots att söndagsmässorna äntligen börjar dra folk. När Suzanne Reuter sjunger hennes sånger förstår vi att hon inte är en missunnsam tråkmåns utan faktiskt vill något annat med sitt kloster än det som händer framför hennes ögon. Fast om påven vill komma och höra dem... och om kyrkan kan räddas från nedläggning...

En värsting till syster är full av medryckande musikalnummer med stark sång och snygg koreografi i den fina scenografin. Gladys del Pilar som Deloris Van Cartier drar fram som en stormvind överallt dit hon kommer, och Mariasystrarna börjar skaka loss de också i fantastiska sångnummer. Häromåret stod snälla mormoner och delade ut Mormons Bok efter alla föreställningar av Book of Mormon. Kanske borde S:ta Eugenias körer stå utanför Chinateatern nu och locka besökare till kyrkan runt hörnet? En värsting till syster är en riktigt rolig och underhållande musikal som får åtminstone mig att vilja sjunga högt i nunnedok översållat med glitter.

Länk till Chinateaterns sida om En värsting till syster