Boneshaker av Cherie Priest

Det är i början av det amerikanska inbördeskriget och platsen är Seattle, men inte som vi känner det. Vi är i en alternativ tidslinje där utvecklingen följt steampunkspåret, och där Seattle dessutom skakats i grunden, evakuerats och omgärdats av en hög mur för att hindra saker och människor från att komma in och komma ut. Det var guldruschen som fick uppfinnaren Leviticus Blue att bygga en enormt stor och kapabel borr som skulle hjälpa hans ryska investerare att gräva efter guld under de ryska delarna av Alaska. Boneshaker kallades denna "Incredible Bone-Shaking Drill Engine". Men vid första provturen gräver Boneshaker ut husgrunder i vida cirklar och gör hela staden instabil. Gator och hus faller ned i slukhål, och dessutom grävs det hål i bankvalven och stora summor pengar försvinner. Var det en olyckshändelse att Boneshaker slet sig, eller är Leviticus Blue en bankrånare och sabotör? Folk är snabba att hitta en syndabock och Leviticus Blue pekas ut som skyldig - och därtill försvunnen i kaoset.

Hans hustru Briar Wilkes bar på deras ofödda barn när hon flydde staden. Likt de flesta andra flydde hon inte långt utan bor i områdena runt den avspärrade staden, fläckad av den försvunne makens rykte och mer eller mindre utstött. Nu är sonen Zeke en tonårspojke med allt vad det innebär; att vilja frigöra sig från sin skyddande mor och vilja hitta sanningen om sin förtalade far. Han rymmer hemifrån för att ta sig in i Seattle och leta efter sanningen på egen hand.

Det värsta med Boneshakers framfart var dock inte att staden raserades, utan att de stora borrgångarna exponerade en mystisk underjordisk gas som sipprade upp och påverkade människorna. Gasen, the Blight, gör människorna till levande döda som bara vill jaga och äta levande människor - rotters kallas de här. Den gasen är det som man försöker stänga in bakom murarna kring Seattle.

Men kan man dö av det, kan man bli hög på det, är det många som resonerar. Den giftiga gasen kan destilleras till ett rusmedel som många utanför Seattle konsumerar trots risken att dö eller långsamt förvandlas till rotters. Ännu mer riskfyllt lever de som bosatt sig, eller bor kvar, innanför murarna. Dem stöter Zeke på när han snubblar in i Seattle, och därefter även Briar när hon följer efter för att hämta ut honom. I utrymmen avskärmade från the Blight lever de, utrustade med skyddsmasker mot gasen och vapen mot rotters och fientliga människor. Det är en bräcklig fred de lever i, i en halvt sönderfallen och halvt förstärkt stad, och det är beskrivningen av livet i de underjordiska gångarna och de ödelagda husen som är bokens största behållning. Där finns driftiga kineser som pumpar in ren luft uppifrån, där finns en bar med stamklientel och mestadels god stämning, och i bakgrunden finns alltid Minnericht, den gåtfulle uppfinnaren som informellt styr Seattle med hot och lockelser.

Jag är inte helt förtjust i hur Cherie Priest låter sina karaktärer tala om "Chinamen" och deras egenheter, även om jag förstår att det är deras uttryck och inte författarens åsikter. Ännu mindre gillar jag de upprepade drama-scenerna när Briar eller Zeke insisterar på att göra något farligt trots att mer erfarna Seattlebor varnar dem och visar på andra vägar. Det är inte så klumpigt gjort som i sämre skrivna böcker, men är ändå litet störande i längden. Boneshaker är ändå en uppfinningsrik och underhållande bok, som sagt speciellt i hur den beskriver det raserade och återuppbyggda Seattle med faror lurande bakom varje hörn.