Autonomous av Annalee Newitz

Jack är en pirat år 2144 som piratkopierar och säljer patenterade droger. På de första sidorna i boken dödar hon en inkräktare. Kanske inte oförståeligt, då någon som "råkar" smyga in på en ubåt i undervattensläge lär ha ont uppsåt, men det gör inte Jack till en huvudperson man automatiskt har hejar på. Litet grand känns det som att Annalee Newitz gör det med flit; hon presenterar huvudpersoner som inte direkt är lätta att gilla, för att mot slutet av boken väva in detaljer som gör dem litet mer förståeliga. Därtill är de vi följer inte bara Jack och hennes närmaste utan även Paladin och Eliasz, de två agenter som jagar Jack för att sätta dit henne. Om det var Newitz mening att skriva huvudroller man inte sympatiserar med förrän man lärt känna dem, så skjuter hon sig tyvärr i foten, för ingen av karaktärerna får liv i hennes ganska platta och förutsägbara beskrivningar.

Jo, den i boken som får mest kött och blod (och metall och inbyggda kulsprutor) är Paladin, roboten. I den framtida världen "föds" robotar som slavar men kan arbeta sig till frihet enligt vedertagna lagar. Nu är Paladin nyfödd och det är inte aktuellt för hen på länge, men det är en möjlighet som många robotar redan utnyttjat. Men det faktum att robotar kan vara livegna och köpa sig fria gjorde att man började se på människor på ett liknande sätt. Skulle man inte kunna skapa liknande kontrakt även för människor? Och utför gick det på det sluttande planet tills även barn föds som livegna, om inte deras föräldrar haft råd att köpa ett franchise åt dem så att de kan jobba för sig själva och inte en ägare.

Att vara självständig, autonomous, är ett fascinerande koncept för Paladin. Under bokens gång får vi följa hens undersökningar om fri vilja och förhållandet mellan människor och robotar, något hen kan avdela kapacitet åt till och med under en pågående attack på motståndare, vilket är litet dråpligt. En av anledningarna till att Paladin intresserar sig för människors och robotars relationer är att en del människor blir sexuellt upphetsade av den kraftigt beväpnade stridsroboten. Det är något hen behöver förstå och hantera.

Jag är mycket intresserad av konceptet med artificiella intelligenser som blir självmedvetna och reflekterande, och måste ofta bli besviken när en författare låter robothjärnan bli alltför människolik alltför enkelt. Det händer också här - hur kan Paladin känna förvirring, irritation, glädje? - men Annalee Newitz gör ett bättre jobb med att undersöka var känslorna kommer ifrån än de flesta andra författare som försökt.

Autonomous är en actionspäckad historia som tyvärr är litet trög att läsa. Den innehåller inga större infodumpar utan ett pågående flöde och överflöd av information om världen och dess förhållanden som gör att språket inte alltid flyter, och det är synd. Överlag är det inte en dålig bok, men den är inte oundgänglig.