Stråkkvartetter från '30-talet

Nu skarvar jag litet, för visst är två av stråkkvartetterna på programmet från 1930-talet, men den första är från ARTONhundratrettiotalet, och den sista från artonhundrfyrtiotalet. Ett annat sätt att klassa styckena är att tre av dem är skrivna av kvinnor och den sista av den enas bror.

Första stycket var Stråkkvartett i Ess-dur (1834) av Fanny Mendelssohn-Hensel, hennes enda - hon lär ha sörjt att brodern Felix Mendelssohn inte tyckte om den och inte skrivit någon ytterligare. Det går att förstå att brodern tyckte att kompositionen var fri och modern för sin tid, men för en sentida lyssnare är musiken vacker, om än litet kantigare i de första satserna.

Rosy Wertheim

Johannes Lörstad (violin), Patrik Swedrup (violin), Grop Mikael Sjögren (viola) och Mikael Sjögren (cello) är pålitliga musiker i Kungliga Filharmonikerna, och det är fint att få se och höra dem tydligare i mindre format. Det är också roligt att de letat fram stråkkvartetter som inte spelas så ofta, och framför dem alla med den inlevelse som behövs just där.

Rosy Wertheim levde ett spännande och litet farligt liv i Amsterdam, Paris och New York under motsättningarnas 1930-tal. Hon arrangerade konserter och komponerade själv, bland annat en Stråkkvartett (1932). Det är intressant att höra hur satserna i olika grad bygger på traditionella klanger och de modernare tongångar som hennes samtida kompositörer också arbetade med. Tack vare de engagerade stråkförarna på scenen klingade hennes toner rikt, jämfört med det första verket som hade en klarare klang, vilket var perfekt just i det fallet.

Samtidigt med Wertheim levde och verkade Elizabeth Maconchy, dock mer i England och Östeuropa. Vi fick höra hennes Stråkkvartett nr 3 (1938), vars enda sats ändå visar stor variation i tempi och uttryck. Trots Maconchys uttalade inspiration från östeuropeiska samtida tycker jag att stråkkvartetten vi fick höra låter spanska rytmer komma fram i de dansanta melodierna. Jag skulle gärna vilja höra mer av denna produktiva kompositör!

Elizabeth Maconchy

Programmets sista verk knöt an till det första, då det var det sista stora verk Felix Mendelssohn komponerade två månader innan sin död, och i sorg efter systern som avlidit tidigare under året. Stråkkvartett nr 6 i f-moll (1847) är genomgående vacker i melodier och harmonier, men hetsigheten i satsernas tempo fyller musiken och lyssnaren med den oro och sorg som Felix Mendelssohn själv måste ha känt. Men även om verket bär på smärta kan vi i publiken ändå känna en glädje över hur väl musikerna på scenen förvaltat och framfört all musik vi fått höra under konserten.