Big Fish på Uppsala Stadsteater

Wills pappa har berättat fantastiska historier om sitt liv sedan Will var en liten pojke. Vilka äventyr han måste ha varit med om, Edward Bloom! Men när Will själv vuxit upp och börjar bilda en egen familj skaver pappans utlevelse mot Wills ansvarsfullhet, och när man går igenom pappans papper dyker några konstigheter upp. Boken Big Fish av Daniel Wallace blev en älskad film av Tim Burton, därefter musikal på Broadway och nu tar musikalen plats på Uppsala Stadsteaters stora scen. De fantasifulla inslagen i historien får liv i den snygga, lockande scenografin, och personernas känslor kommer fram väl i de uttrycksfulla sångerna.

Ja, scenografin är läcker! Sjöjungfrurnas vajande, glittrande stjärtar, häxans mystiska glöd, de starka färgerna och artisterna på cirkusen och så mycket annat. Medan Will berättar sina otroliga historier går det att gissa hur han överdrivit litet mer normala situationer, men samtidigt ser man hur mycket rikare hans liv blir för att fantasin får råda i minnena. Och framför allt har han ju sin kärleksfulla fru Sandra, som stöder honom i hans färgrika berättelser. För det går också att tänka sig hur irriterande det skulle kunna vara att leva med någon som ständigt låter fantasin dra iväg med honom, och som vill sätta sig själv i centrum. Det går att förstå sonen Will som börjar se igenom historierna.

Men det går också att leva sig in i hur Will upptäcker sanningen om sin far och förstår vad som har hållit honom så lycklig hela livet. De där fröna av glädje är viktigt att hitta och vårda hos sig själv. Storslagna sånger med rimmade texter och dansande figurer kanske inte ser ut som en gurus klokheter, men de kan vara äkta och minnesvärda ändå. Daniel Engman som den unge Edward Bloom har en stark och fin röst, och hela ensemblen gör bra insatser för att berätta sanningar i klarare färger än vanligt.


Länk till Uppsala Stadsteaters sida om Big Fish

Foto: Micke Sandström