Efter flera veckors sommarlov samlades äntligen Kungliga Filharmonikerna och en ivrig publik för en tjuvstart inför höstsäsongen; den första av sommarkonserterna, med ett helryskt program som var en njutning för öronen.
 |
| Per Tengstrand |
Vår begåvade svenske pianist Per Tengstrand inledde med de uppfordrande ackorden i Sergei Rachmaninovs
Pianokonsert nr 2 i c-moll (1901). Det är ett verk där solisten och orkestern är djupt förbundna med varandra, och samspelet flöt här just så sömlöst som krävs. Det betyder ibland att pianisten kan få arbeta hårt med tonkaskader som nästan dränks för att orkestern har tagit över ledningen, men också att allt kan stanna upp och fokusera på några dröjande, vemodiga pianotoner som ekar av mycket mer. Den unge dirigenten Antonio Méndez ledde kunnigt Filharmonikerna till de känslosamma höjder de bemästrar så väl, och tillsammans med den skicklige och känslige Tengstrand blev det ett framförande att minnas med glädje.
 |
| Antonio Méndez |
Efter paus fick vi två kärlekshistorier. Den första, Piotr Tjajkovskijs
Romeo och Julia (1880), har ju inte något lyckligt slut, men mycket dramatiskt och varierat, och med intressanta rytmer i melodin. Än en gång spelade Kungliga Filharmonikerna inlevelsefullt utan att gå överstyr.
Igor Stravinskij berättar en mer glädjefylld saga i
Eldfågeln-svit (1919). Det är härligt berättande balettmusik som också innehåller scener av strid och död, men till slut kärlek som får uppfyllas. Och som det glödde om Eldfågeln! Med stor energi virvlade musiken fram så att sluttonerna glödde. Det var ett gnistrande slut på en magnifik konsert!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar