The Fishermen av Chigozie Obioma

The Fishermen berättar historien om de fyra äldsta bröderna i en familj i staden Akure i västra Nigeria. Det är den yngste av de fyra som för ordet, Benjamin. Han är omkring nio år när historien tar sin början, och storebröderna Ikenna, Boju och Obembe bara några år äldre - unga pojkar som ännu försöker lära sig att navigera i världen.

Under en period går de till den närliggande floden för att fiska, och lyckas ibland dra upp rejält med fisk. Men deras föräldrar har förbjudit dem att gå till floden eftersom den sägs dra till sig onda händelser, så deras utflykter är redan förknippade med skam och hemligheter. Ännu värre blir det när de en dag stöter på bydåren Abulu, som är känd för att emellan sina vansinnesepisoder förutspå händelser som sedan slår in.

Det öde han ropar efter Ikenna, äldste brodern, är fruktansvärt att höra. Än värre är det att han säger att det är en fiskare som skall döda honom - alltså en av hans bröder? Det skapar ett brott mellan bröderna, och Ikenna blir arg och elak i sin skräck. Det smärtar att tänka på hur unga de är, pojkarna som hamnar under hotet om ett grymt öde och inte förstår hur de skall hantera sina känslor.

Tyvärr är boken illa skriven, vilket gör den trögläst. Chigozie Obioma har för vana att säga ungefär samma sak på ett par olika sätt, i tre-fyra meningar på raken överlastade med överdrivna och missriktade metaforer. Här ett exempel:

Mother's efforts to heal her son, Ikenna, were wasted on him. For the prophecy, like an angered beast, had gone berserk and was destroying his mind with the ferocity of madness, pulling down paintings, breaking walls, emptying cupboards, turning tables until all that he knew, all that was him, all that had become him was left in disarray. To my brother, Ikenna, the fear of death as prophesied by Abulu had become palpable, a caged world within which he was irretrievably trapped, and beyond which nothing else existed.

I once heard that when fear takes possession of the heart of a person, it diminishes them. This could be said of my brother, for when the fear took possession of his heart, it robbed him of many things - his peace, his well-being, his relationships, his health, and even his faith.

Ett annat berättartekniskt grepp som inte gör boken bättre är de många gånger som Benjamin säger att en händelse eller en replik utgjorde början på en fiendskap, ett glidande utför eller liknande ödesdigra tillstånd. Men den förändringen märks inte i fortsättningen av berättelsen, som rör sig vidare i samma långsamma klumpiga tempo och misstämning. De många miljöbeskrivningarna är heller inte tillräckliga för att ge historien liv. Säkert finns det andra i vilkas öron Chigozie Obiomas berättarröst klingar naturligt, men enligt min mening är The Fishermen inte någon välskriven bok.