Utställningen heter Kompost. Jag ser växter och avtryck av växter i Joakim Lagers målningar, dock ingen förmultningsprocess. Utan att känna till några namn är tavlorna ändå talande i sig. De visar skira grässtrån i oordnat växande gräsmattor, antingen silhuetter eller nästan osynliga, mot en bakgrund som ser ut att vara tryck eller kalkering av en pressad matta av ännu enklare grässtrån eller hö. Den bakgrunden är också färgsatt i olika nyanser som speciellt från ett litet avstånd utgör egna former.
Jag tycker om effekten av flera skikt ovanför och i varandra; konstnärens arbete varvat med naturens verk; lager som växelvis kan vara bakgrund och motiv. Metoden liknar den han använde för tavlorna jag såg förra året, men då var motiven mer distinkta strukturer och färgerna aningen bjärtare. De motiven intresserade mig mer rent tekniskt, men årets tavlor är mer direkt tilltalande och "lätt-tittade"; både färgerna och motiven är milda och harmoniska.
Kanske finns det en baktanke om inställsamhet bakom det nya valet av motiv - naturbilder är ju alltid lättälskade av många. Joakim Lager säger själv "Närheten till det banala är som att gå på svag is, det bevarar vitaliteten i måleriet". Men jag vill hellre tro på ett genuint intresse för de vildvuxna gräsmattorna och vart de leder, och en vag längtan efter transcendens. Det är vad jag ser och uppskattar i utställningen.
Länk till Galleri Olsson
Jag tycker om effekten av flera skikt ovanför och i varandra; konstnärens arbete varvat med naturens verk; lager som växelvis kan vara bakgrund och motiv. Metoden liknar den han använde för tavlorna jag såg förra året, men då var motiven mer distinkta strukturer och färgerna aningen bjärtare. De motiven intresserade mig mer rent tekniskt, men årets tavlor är mer direkt tilltalande och "lätt-tittade"; både färgerna och motiven är milda och harmoniska.
Kanske finns det en baktanke om inställsamhet bakom det nya valet av motiv - naturbilder är ju alltid lättälskade av många. Joakim Lager säger själv "Närheten till det banala är som att gå på svag is, det bevarar vitaliteten i måleriet". Men jag vill hellre tro på ett genuint intresse för de vildvuxna gräsmattorna och vart de leder, och en vag längtan efter transcendens. Det är vad jag ser och uppskattar i utställningen.
Länk till Galleri Olsson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar