Min
önskan från förra året blev uppfylld; vi fick höra de begåvade musikerna i Dahlkvistkvartetten ännu en gång. De inledde konserten med Valborg Aulins
Stråkkvartett nr 1 i F-dur (1884), där speciellt andra satsen är sällsynt melodisk och minnesvärd. Nästa verk var Anders Eliassons
Quartetto d'archi (1991), mer krävande och kanske inte så givande som jag hade önskat, eftersom stycket var så genomgående intensivt att få pauser till eftertanke gavs. Stråkkvartetten spelade väl, men det intressanta känsloutbrottet i mitten följdes av en sista sats som mest lät deprimerande.
 |
| Foto: Jan-Olav Wedin |
Mer harmonisk musik, åtminstone i klangerna, följde efter paus: litet sköra men njutbara
I crisantemi (1890) av den store operatonsättaren Giacomo Puccini. Konsertens avslutning utgjordes av det imponerande verket
Quartetto Dorico (1924) av Ottorini Respighi. Utan att vara uppbruten i satser varierar musiken i tempo, nyans och stämning; från de svagaste nyanserna över em känsla av att vara på resa till en nästan fyrkantig stabilitet i klangbilden. Det var fint att konserten avslutades så stort.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar