Boken börjar hos Mugo, som nyligen kommit tillbaka efter sex år i olika fångläger. Det är december 1963, och snart skall Kenya få sin självständighet från det brittiska styret. Men Mugo är orolig och rastlös. Berättelsen växlar flera gånger tillbaka till scener några år tidigare, då flera av byborna i Thabai påbörjade sitt uppror mot de regeringen och dess hantlangare, vilka slog tillbaka hårt och ofta blint.
Det som hände och händer i Thabai, långt från huvudstaden, speglar det som händer i revolutionens centrum; man viskar om vad som händer med upprorsledaren Jomo Kenyatta; man gläds åt när Uhuru (frihet på swahili) skall komma till Kenyas folk. I Thabai samlar traktens son Kihika dem som vill göra uppror, men han tillfångatas och dödas i de händelser som kommer att leda till att Mugo och flera andra skickas till fångläger. Kihika förblir en hjälte och en ledstjärna i byn, men även Mugo, tyst och tillbakadragen, väcker deras respekt. Ju mer de uppmanar honom att stiga fram och leda dem, desto mer drar han sig tillbaka, och desto mer beundras han av sina grannar.
Boken är en riktigt bra berättelse om hur motståndet mot det brittiska styret kunde se ut på landsbygden, där Mau Mau-gerillan bara var ett rykte och där ockupationsmakt, deras anställda och motståndsmän levde som grannar. Några kortare kapitel om de brittiska tjänstemännen i början av boken får djupare mening mot slutet, då många trådar knyts ihop och hemligheter pressas fram. En fascinerande bild är den spontana löptävlingen som anordnas på morgonen av självständighetsdagen. Den starka känslan av att rusa mot ett mål understryker tankarna hos männen som rannsakar sina minnen medan de springer. Men även vid sidan om självständighetskampen händer viktiga saker i människornas liv: det är fint att få läsa om hur Gikonyo samtidigt upptäcker och utvecklar sin kärlek till att arbeta i trä, och sin kärlek till Mumbi, syster till Kihika.
De många karaktärerna i Ngũgĩ wa Thiong'os bok har nyanserade personligheter; väldigt sällan är de bara rättrådiga upprorsmän eller usla förrädare, även om andra skulle vilja se dem så. På samma sätt blir självständighetsdagen inte bara en triumf och en snabb väg till lycka; kanske gör festdagens motgångar invånarna i Thabai bättre rustade att fortsätta arbeta för ett rättvist samhälle. Jag önskar att de finge läsa boken om sig själva. För oss utanförstående är den ett bra vittnesbörd om människors val i en svår tid.
Fler böcker av Ngũgĩ wa Thiong'o:
Petals of Blood
Wizard of the Crow
Det som hände och händer i Thabai, långt från huvudstaden, speglar det som händer i revolutionens centrum; man viskar om vad som händer med upprorsledaren Jomo Kenyatta; man gläds åt när Uhuru (frihet på swahili) skall komma till Kenyas folk. I Thabai samlar traktens son Kihika dem som vill göra uppror, men han tillfångatas och dödas i de händelser som kommer att leda till att Mugo och flera andra skickas till fångläger. Kihika förblir en hjälte och en ledstjärna i byn, men även Mugo, tyst och tillbakadragen, väcker deras respekt. Ju mer de uppmanar honom att stiga fram och leda dem, desto mer drar han sig tillbaka, och desto mer beundras han av sina grannar.
Boken är en riktigt bra berättelse om hur motståndet mot det brittiska styret kunde se ut på landsbygden, där Mau Mau-gerillan bara var ett rykte och där ockupationsmakt, deras anställda och motståndsmän levde som grannar. Några kortare kapitel om de brittiska tjänstemännen i början av boken får djupare mening mot slutet, då många trådar knyts ihop och hemligheter pressas fram. En fascinerande bild är den spontana löptävlingen som anordnas på morgonen av självständighetsdagen. Den starka känslan av att rusa mot ett mål understryker tankarna hos männen som rannsakar sina minnen medan de springer. Men även vid sidan om självständighetskampen händer viktiga saker i människornas liv: det är fint att få läsa om hur Gikonyo samtidigt upptäcker och utvecklar sin kärlek till att arbeta i trä, och sin kärlek till Mumbi, syster till Kihika.
De många karaktärerna i Ngũgĩ wa Thiong'os bok har nyanserade personligheter; väldigt sällan är de bara rättrådiga upprorsmän eller usla förrädare, även om andra skulle vilja se dem så. På samma sätt blir självständighetsdagen inte bara en triumf och en snabb väg till lycka; kanske gör festdagens motgångar invånarna i Thabai bättre rustade att fortsätta arbeta för ett rättvist samhälle. Jag önskar att de finge läsa boken om sig själva. För oss utanförstående är den ett bra vittnesbörd om människors val i en svår tid.
Fler böcker av Ngũgĩ wa Thiong'o:
Petals of Blood
Wizard of the Crow
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar