Under året som gått har jag ivrigt följt produktionen av filmen Ender's Game: rollbesättningen, bilder från inspelningen och de snygga symbolerna för de olika arméerna. Hur skulle filmmakarna lyckas att skapa bilder som motsvarar det jag och tusentals andra tänkt oss medan vi läste boken?
Till att börja med tycker jag att det är bra att barnen i filmen gjorts äldre än de är i boken. Disciplinerade sjuåringar med hög analysförmåga lät aldrig trovärdigt för mig. Nyckelscener ur bokens handling finns med, men våldsscenerna är nedtonade och ändå obehagliga. Helt underbart är att se stridsrummet, som blivit snyggare än jag kunnat föreställa mig. Jag tycker att det är litet synd att man kortat ned på hur Ender utvecklade sina egna strategier och hade gärna velat se många fler scener från stridsövningarna på skolan.
Rollbesättningen av barnen är mycket god, och jag tycker om att filmen inte visar dem som "sårbara innerst inne" utan stridsberedda och vältränade. Ja, jag ryser litet själv över hur mycket jag tycker om att se dem disciplinerat jogga upp i sina dräkter redo för stridsträning. Asa Butterfield som Ender Wiggin är ett fynd. Han lyckas balansera Enders känslouttryck på den hårfina gränsen mellan sårbarhet och beslutsamhet, gång på gång.
Jag vet att bokens författare Orson Scott Card är otrevligt homofobisk, vilket är ett extra stort hyckleri med tanke på hur många av hans dusch-scener som har en homoerotisk överton. Jag förstår om man inte vill bidra med en cent till hans inkomst, men filmen Ender's Game är värd att se på stor duk. Speciellt som OSC inte är en speciellt nyansrik författare men har tänkt ut en riktigt spännande historia, passar det bra att se berättelsen omformad till film.
Filmen innehåller dessutom detaljer från efterföljande böcker som lägger upp för en fortsättning. Vi som har läst nästa bok i serien, Speaker for the Dead, vet att en uppföljare skulle kunna bli intressant, väldigt annorlunda och inte nödvändigtvis behöver komma snart. Men eftersom Ender's Game är den bästa av alla böckerna om Ender kan det räcka för mig att åtminstone den blivit film.
Till att börja med tycker jag att det är bra att barnen i filmen gjorts äldre än de är i boken. Disciplinerade sjuåringar med hög analysförmåga lät aldrig trovärdigt för mig. Nyckelscener ur bokens handling finns med, men våldsscenerna är nedtonade och ändå obehagliga. Helt underbart är att se stridsrummet, som blivit snyggare än jag kunnat föreställa mig. Jag tycker att det är litet synd att man kortat ned på hur Ender utvecklade sina egna strategier och hade gärna velat se många fler scener från stridsövningarna på skolan.
Rollbesättningen av barnen är mycket god, och jag tycker om att filmen inte visar dem som "sårbara innerst inne" utan stridsberedda och vältränade. Ja, jag ryser litet själv över hur mycket jag tycker om att se dem disciplinerat jogga upp i sina dräkter redo för stridsträning. Asa Butterfield som Ender Wiggin är ett fynd. Han lyckas balansera Enders känslouttryck på den hårfina gränsen mellan sårbarhet och beslutsamhet, gång på gång.
Jag vet att bokens författare Orson Scott Card är otrevligt homofobisk, vilket är ett extra stort hyckleri med tanke på hur många av hans dusch-scener som har en homoerotisk överton. Jag förstår om man inte vill bidra med en cent till hans inkomst, men filmen Ender's Game är värd att se på stor duk. Speciellt som OSC inte är en speciellt nyansrik författare men har tänkt ut en riktigt spännande historia, passar det bra att se berättelsen omformad till film.
Filmen innehåller dessutom detaljer från efterföljande böcker som lägger upp för en fortsättning. Vi som har läst nästa bok i serien, Speaker for the Dead, vet att en uppföljare skulle kunna bli intressant, väldigt annorlunda och inte nödvändigtvis behöver komma snart. Men eftersom Ender's Game är den bästa av alla böckerna om Ender kan det räcka för mig att åtminstone den blivit film.
3 kommentarer:
Som jag förstod det så skulle det vara en filmatisering av både Enders game och Enders Shaddow men kan ha missuppfattat då? Jag är himla nyfiken men väntar tills den kommer på dvd tror jag. Har dock hört flera säga att den ska vara värd att se och att även jag som ogillar för mycket blod och tragedi (ok, mer tragedi-delen än blodet) kan gilla den.:) Kul att höra att den håller!
Ender's Shadow följer ju Bean, en annan av killarna på stridsskolan, så den utspelar sig samtidigt som Ender's Game. Men den här filmen visar faktiskt inte särskilt mycket av de andra barnen. Det tycker jag är litet synd, men man förstår ju att de måste skära litet i boken för att få plats med allt i en film.
Det stämmer att den inte innehåller för mycket blod - precis som Hunger Games visar den inga utdragna blodiga närbilder på dödade barn. Stort tack för det! Så jag tror att du kan gilla den.
Alltså, nu MÅSTE jag ju bara se den!
Skicka en kommentar