fredag 1 januari 2010

Det vita bandet av Michael Haneke


Bröderna Grimms sagor, om barn och för barn, är ofta skrämmande och hårda i originalversionerna. Snövit, Askungen, Hans och Greta - barn som plågas, misshandlas, lämnas att dö av sina föräldrar. Det är ingen nyhet att barn behandlas illa ända in i vårt sekel, men vi har äntligen börjat ta avstånd från det och kan välja att uppfostra våra barn med kärlek.

Michael Haneke visar däremot i Det vita bandet en by där orimliga och omänskliga bestraffningar har format människorna. De tuktade barnen har vuxit upp och fortsätter med att plåga sina egna barn. Alla vet sin plats i det lilla feodala samhället, och det är rädsla och hot som bibehåller strukturerna. Men så många former av hot och rädsla! Varje familj har sitt eget variant av sträng barnuppfostran.

Det känns nästan inte som en överraskning att några av bygdens invånare, ibland de allra minsta och svagaste, utsätts för riktigt hemska illdåd. Att människor växer upp med drakoniska regler, liten utsikt till förlåtelse och inget hopp om förändring, skapar en stämning som i en tryckkokare av ilska och knytnävar. Bara här och där ser man glimtar av kärlek och omtänksamhet, dolt under en bister uppsyn. Det är de ögonblicken jag hänger fast vid; skönheten i hoppet om att man ändå kan se det goda. Historien är vackert filmad, och scenerna ger en god föreställning om livet för människorna som skildras. Trovärdigt, hemskt och fängslande.

4 kommentarer:

Bokomaten.. sa...

Den här har jag missat, brukar ändå gilla Haneke. Måste def beskådas. Guuuuud, så bra det låter.

Förresten, appropå Grimm, så såg jag filmen om de samma av Gilliam för ett par dagar sedan.. inspirerad av ditt inlägg om Parnassus, som jag naturligtvis också måste kommma iväg och se.:) Gillade Grimm, är ju en riktig, saga, även om jag emellanåt tyckte att den kanske var.. lite hastigt gjord. Eller något. Svårt att sätta fingret på vad det var.

Jenny B sa...

Ja, har man starka nerver kan man verkligen tycka om den här skildringen. Jag kom också att tänka på Bröderna Grimm när jag såg Dr. Parnassos - så kul att du såg om den!

Anonym sa...

den var verkligen otäck!

/karin

Jenny B sa...

Visst var den otäck! Och verklig för alltför många, tyvärr.