De första sidorna av den här boken gjorde mig begeistrad. Berättelsen om inälvsrealisterna, en grupp av poeter i Mexico, var så fylld med energi och naiv entusiasm, och den humor som uppstår när man ser på det som litet äldre och erfarnare.Men den ungdomliga energin räcker inte hela vägen. Efter ett tag blir jag litet trött på den pubertala självsäkerheten och sexäventyren. De här inälvsrealisterna som ser sig själva som Mexicos hopp, är de begåvade poeter eller är det bara övermod? Vi får ju aldrig läsa något av deras poesi, så man får väl bestämma sig själv för vad man tror om dem.
Nu innehåller den tjocka volymen tre böcker: som inledning Mexikaner vilse i Mexiko från 1975, som avslutning den direkta avslutningen Sonoras öknar från 1976, och däremellan femhundra sidor De vilda detektiverna som sträcker sig från 1976 till 1996. Den sistnämnda boken är en lång följd av berättelser, från en halv sida till flera sidor, av inälvsrealister eller människor som stått dem nära. Det är bra att de får komma till tals! En del uttrycker den skepsis jag själv för tillfället kände: bitande nedgörningar av inälvsrealisterna och hur de överskattade sig själva. Men det är riktigt spännande hur några av kvinnorna som fanns i bakgrunden i första boken stiger fram och berättar hur de gick vidare med inälvsrealismen och skapade sig en egen litterär karriär på mer solid grund.
Ju mer historien avlägsnar sig från den lilla intensiva litterära scenen i Mexiko City, desto mer intressant blir den. Främst cirklar den kring de två inälvsrealisterna Ulises Lima och Arturo Belano, och den rör sig över den sydamerikanska kontinenten, Israel och genom Europa.
Sammanfattningsvis var det en underhållande historia som tog sig under läsandets gång. Jag kan inte riktigt stämma in i hyllningskörerna för Roberto Bolaños bok, men jag är glad att ha fått läsa om inälvsrealisterna och deras äventyr.
Fler böcker av Roberto Bolaño:
2666
Nazistlitteratur i Amerika
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar