Krigshunden Rex leder ett team Bioforms av blandat ursprung: Dragon är en kameleont-krokodilhybrid, Bees kollektiva medvetande är distribuerat över en svärm av bin, och björnen Honey är till och med större än Rex' dryga två meter när de står på bakbenen.
Kapitlen i boken Dogs of War varvar mellan olika huvudpersoner. Det är bara krigshunden Rex som talar i jag-form. Men hans tal har skapats med inskränkningar: ordförrådet är begränsat, och själva rösten är designad som ett starkt morrande i det låga register som automatiskt sätter skräck i människor. Rex är ytterst kapabel till snabba beslut i enlighet med sina givna mål, men rådvill i situationer där uppgiften är oklar. Längtan efter att få höra Good Dog! är stark, och obehaget när han tror han kan ha gjort något som strider mot Masters vilja är påtaglig. (En sidonot är att nästan lika mycket som Master spelar på Rex känslor, spelar Adrian Tchaikovsky på känslosträngarna hos hundälskare som läser Dogs of War och sympatiserar med hundar som försöker göra rätt och skäms när de gör fel.)
Men Bioforms som inte kan välja att gå emot en order är grymma vapen i händerna på en korrupt Master. Det inledande kapitlet i boken beskriver detaljerat hur effektiva stridsmaskiner Rex och hans team är, men antyder redan att måltavlorna är oförberedda civila, och är en mycket deprimerande läsning. I Rex sinne finns inte utrymme för tvivel om uppgiften, men det finns det hos Honey, vars instinkter och hjärnkapacitet skiljer sig från Rex. Efter hand rör sig historien mot ett konkret och intressant arbete för att lirka fram något som liknar fri vilja hos Rex, vilket han instinktivt värjer sig mot. Trots att Rex varken är ett AI eller en robot går den krångliga, välskrivna processen att jämföra med de situationerna, då han är hårt programmerad till den grad att hans hund-instinkter också framstår som en programmering han inte så lätt kan släppa.
Från den engagerande historien om Rex, Honey, Dragon och Bees rör sig berättelsen ut i vidare cirklar, till resten av världen, där diskussionen om Bioforms rättigheter som autonoma subjekt redan pågår. Kan Rex hjälpa eller stjälpa situationen för sig och sina likar? Inte överraskande är det känsloargument som bäst vänder massans opinion. Men är han en mördarmaskin eller en stackars hund som försöker lyda husse?
Det är intressant att Adrian Tchaikovsky inte stannar där utan lappar på historien med kapitel efter kapitel där nya vändningar i historien tillkommer. Med sin bakgrund i affärsjuridik vet han hur djävulen bor i detaljerna, och dessutom gärna tar sin boning i dokument med vattentät legalitet. Det är bra att slutet inte är tillrättalagt, inte heller en cliffhanger utan en öppning mot en diskussion som kommer att pågå länge till, och som vi lika gärna kan påbörja idag. Fortsättningen i boken Bear Head lär kunna ge några aspekter till.
Cage of Souls
The Tiger and the Wolf
Children of Time
Children of Ruin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar