Förutom att kortfattat rapportera de signifikanta händelserna i ett stort och betydelsefullt skeende som andra världskriget, kan man också berätta genom att i närbild skildra några människoöden och scener. Nu gör pjäsen Vargarnas tid även det förstnämnda, i engagerande ögonblicksbilder av själva krigsutbrottet: nazisternas invasion av Polen och Storbritanniens krigsförklaring. Men huvudsakligen fokuserar den på några priviligerade människor mitt i nazisternas styre: fotografen Hans Stern som får dokumentera nazisternas handlingar i det ockuperade Polen och Ukraina, inte olikt hur samtida brottslingar filmar sig själva i akten; hans konstkunniga hustru Meike; och Erich Koch, i Führerns inre krets och betrodd med att styra Ostpreussen och Bialystok.
Detaljnivån på hur mycket Erich Koch känner till om Hans Stern första gången han kallar honom till sig för att anlita honom, indikerar hur mycket staten redan kontrollerar befolkningen. Paret Stern glider in i det goda livet som erbjuds i maktens centrum, det goda livet som bygger på blodigt förtryck, rikedomar insamlade från den judiska befolkningen, och att man hela tiden ler och håller med medan de avhumaniserande handlingarna diskuteras. Erich Koch själv verkar njuta av att vara den hårdaste, minst förlåtande av Hitlers verkställare. Peter Engman gestaltar honom som charmant, oberäknelig, livsfarlig; den sortens ombytliga despot som är mest skrämmande av alla, och han dominerar scenen i en genomgående fantastisk rollprestation.
Närvarande på scenen är De döda kvinnornas kör, som berättar hur de själva dog, ibland till och med fräser åt varandra, men kommenterar och fnyser åt Erich Koch så att vi kommer ihåg att inte falla för frestelserna som Koch erbjuder.
Hans och Meike Stern vantrivs i den krassa diktaturen, och dagtingar för en tid med sina samveten genom att Hans vid sidan av sina officiella uppdrag också smugglar ut foton av grymheterna som han dokumenterat till England. Men krigsmaskinen, ockupationerna och den hatiska ideologin krossar fler och fler människor, och snart är inte ens de i den innersta kretsen trygga. Kanske förutom den som alltid sätter sin egen bekvämlighet först, Erich Koch.
 |
| Foto: Alina Harmash |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar