Det är inte alltid lätt att komma på saker att prata om när man färdas i en bil en längre sträcka. Särskilt inte när man redan har börjat fundera på att göra slut. Men nu sitter de i alla fall där i bilen på väg till hans föräldrar. Tystnaden är inte total, han är litet mer pratglad och ibland verkar han faktiskt höra hennes tankar. Det är litet skumt. Redan från början kan vi fundera på om det vi ser faktiskt händer/har hänt, eller om det är en berättelse som någon håller på att dikta samman. Men vem är berättaren? Är det flickvännen eller pojkvännen?
Nästan självklart småskäms pojkvännen litet för föräldrarna och deras ensliga hus, samtidigt som han visar upp alla underligheter och inte förklarar eller förklarar bort dem. Hur dog de där fåren i ladugården? Hur gamla är föräldrarna egentligen? Var kom hunden ifrån och varför gör den så där?
Många av detaljerna i besöket skulle kunna vara ingredienser i en skräckfilm, och visst är stämningen kuslig ganska många gånger. Men man kan känna sig trygg för att man ser flickvännen behålla sitt lugn även under konstiga omständigheter. I en underligt föränderlig värld är det hon som är konstanten. Förutom att hon inte verkar ha något namn som fäster, är det Louise eller Lucia? I telefonen har hon missade samtal från andra kvinnonamn på L, och det samtal hon tar emot från en Yvonne är en av alla händelser som borde, men inte lyckas med att rubba flickvännens humör.
Yvonne är också namnet på huvudpersonen i den genant övertydliga rom-kom som en ensam vaktmästare tittar på, i en paus från städandet i den Twin Peaks-liknande högstadieskolan. Ja, filmen är full av citat från samtidens populärkultur, särskilt litteratur och film. Det är sökt men ändå naturligt invävt i handlingen och karaktärerna, och jag tycker om det: Cassavetes, Zemeckis och några visuella lån från David Lynch.
Visst börjar filmen kännas litet lång mot slutet och jag skulle kunnat vara utan balettsekvensen, men miljön, de fantastiska skådespelarinsatserna och de oförutsägbara småkonstigheterna skapade en stämning jag ville vara kvar i. För den som vill fördjupa sig finns det många artiklar och podcasts som nystar mer i handlingen med alla dess referenser, men det kan vara givande att se filmen utan spoilers i bakhuvudet.
Nästan självklart småskäms pojkvännen litet för föräldrarna och deras ensliga hus, samtidigt som han visar upp alla underligheter och inte förklarar eller förklarar bort dem. Hur dog de där fåren i ladugården? Hur gamla är föräldrarna egentligen? Var kom hunden ifrån och varför gör den så där?
Många av detaljerna i besöket skulle kunna vara ingredienser i en skräckfilm, och visst är stämningen kuslig ganska många gånger. Men man kan känna sig trygg för att man ser flickvännen behålla sitt lugn även under konstiga omständigheter. I en underligt föränderlig värld är det hon som är konstanten. Förutom att hon inte verkar ha något namn som fäster, är det Louise eller Lucia? I telefonen har hon missade samtal från andra kvinnonamn på L, och det samtal hon tar emot från en Yvonne är en av alla händelser som borde, men inte lyckas med att rubba flickvännens humör.
Yvonne är också namnet på huvudpersonen i den genant övertydliga rom-kom som en ensam vaktmästare tittar på, i en paus från städandet i den Twin Peaks-liknande högstadieskolan. Ja, filmen är full av citat från samtidens populärkultur, särskilt litteratur och film. Det är sökt men ändå naturligt invävt i handlingen och karaktärerna, och jag tycker om det: Cassavetes, Zemeckis och några visuella lån från David Lynch.
Visst börjar filmen kännas litet lång mot slutet och jag skulle kunnat vara utan balettsekvensen, men miljön, de fantastiska skådespelarinsatserna och de oförutsägbara småkonstigheterna skapade en stämning jag ville vara kvar i. För den som vill fördjupa sig finns det många artiklar och podcasts som nystar mer i handlingen med alla dess referenser, men det kan vara givande att se filmen utan spoilers i bakhuvudet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar